nor, hvilkas bara fötter lemnade smutsig: märken på det hvita stengolfvet, och hvilk: obesväradt samspråkade med en soldat i röc uniform, hvars anlete trotsade hvarje för sök att upptäcka hvar djuret slutade och menniskan började. Alla sex betraktade det inträdande fruntimret djerft, förvånade att hos henne ej finna något annat af de federala band, hvarmed de voro öfverhöljda, utom en liten rosenröd bandros, som skym. tade fram under hennes halmhatt. Emeller. tid herrskade ett ögonblicks tystnad i salen. Ar sefioran, dofia Maria Josefa, hemma? frågade den unga damen utan att vända sig till någon enskildt. ?Hon är hemma, men hon är sysselsatt?, svarade en af mulattskorna utan att stiga upp från sin stol. en unga flickan tvekade ett ögonblick, men syntes derpå hastigt fatta ett beslut och öppnade ett af fönstren som lågo ät gatan samt ropade åt sin betjent att komma in i salen. Denne infann sig genast och hans matmoder sade: Klappa på dörren som går till andra gården och fråga om dofia Maria Josefa tar emot sefiorita Florencia Dupasqier.? Den stolta ton, hvari denna befallning gafs, jemte det moraliska öfvervälde, som personer af högre stånd alltid utöfva öfver underordnade menniskor, imverkade icke litet på de i rummet varande, genom de sednast inträftade händelserna, styrkta isin tro att samhället uppbrutit de dammar, som tillbakaträngt deras mörka massor inom sina naturliga gränser. Tyswad herrskade fortfarande i salen. Det dröjde ej heller mänga minuter innan en ordentngt klädd tjenarinna inträdde och bad Florencia, i hvilken läsaren säkert redan anat Daniel Bellos utvalda herrska