Aftonbladet – 1 maj 1865, sida 2

sköna, jasminhvita panna, betäckt af en rosenfärgad slöja. Men det försilfrade dock tornen och hustaken i denna stad, som af poeterna blifvit benämnd El Platas drottning, eller nya verldens Athen. vilande midt på den omätliga slätt, som omgifver Buenos Ayres, tycktes denna stad af gamla anor ännu länge vilja drömma ljufva drömmar, innan den lät uppväcka sig af den rörelse och det lif daggryningen tycktes tillkännagifva skola snart taga sin början. På de rymliga och raka gatorna dolde sig ännu i skuggan af de fyrkantiga byggnaderna skymningens halfklara färgtoner, som trotsa den mest genomträngande blick och som försätta själen i en obestämd, oförklarligt orolig stämning. En frisk sydlig vind bortjagade nattens fuktiga dimmor, hvilka ej den uppgående solen förmått lyfta från stadens gator. Vintern 1840 hade, liksom om till och med naturen blifvit tvingad att bidraga till den olyckliga belägenhet, hvari denna stad från och med samma år försattes, redan i April börjat utgjuta kalla och ovanligt ymniga störtskurar öfver landet. Deraf dessa dimmor, som nu flydde för den rena. varma sunnanvinden, på sina vingar medförande doftet af violetter och jasminer, hvaraf Barracas vidsträckta ängar äro öfversållade. Allt var lugn och tystnad, blomsterdoft och skönhet. I öster skiftade horisonten öfver den breda flodens yta i perlemor och guld, alltefter som solen steg högre och morgonrodnaden flydde i sin opalfärgade char, medan i vester nattens sista skuggor stridde med det gyllene ljuset. O, hvarföre dröjde icke dessa dystra skuggor öfver den olyckliga staden? Hvartöre skall Guds öga blicka ned på en jord, som tr så full af brott och elände? HMvar