Aftonbladet – 1 maj 1865, sida 2

Det belägringstillstånd, som hr öfverståtbållaren i sin byråkratiska vishet fann för godt att påbjuda den 27 Mars, blef väl ej af lång varaktighet, men har, ändock dess dagar så snart voro räknade, uträttat nog för sin upphofsmans rykte. Redan det, att vår berömda Marskungörelset förmådde rycka rikets ständers justitieombudsman ur hans turkiskt orubbliga lugn, var en märkvärdighet af nära nog första rang, ehuru vi dermed visst ej vilja hafva antydt, att herr justitieombudsmannens öfverraskance aftansträngning att infordra uppgift om verståthällareembetets ?skäl och grunder? i någon väsentligare mån medverkat till det skyndsamma upphäfvandet af den så väl uttänkta trakasseringsförordningen. Till detta resultat fordrades verkligen någon ting mindre menlöst, nemligen den beslutsamma påtryckningen af en opinion, som otvetydigt uttalade sig genom pressen, hotade att uttala sig genom petitioner och folkmöten och till och med ej otydligt lät förstå, att man ej drog i betänkande att möta olag med passivt motstånd. Då vek maktlystnaden nägra steg tillbaka; — och det kan vara väl värdt att lägga märke till. Hastigt kan det gå ibland — det är en annan af de vid marskungörelsen fästade märkvärdigheter — äfven för vederbörande, som ej äro vänner af snabba förändringar, och hvilkas öfvertygelse i reguliera och vanliga fall återfinnes under kategorien långsamt mognande?, att stadga sin åsigt om verkningarne af t. ex. en ny förordning. Mellan den 27 Mars, då belägringstillståndet pålystes, och den å April, då öfverståthållareembetet gick till K. M:t med bön om hjelp ur sin sjelfförskyllda vånda, ligger ej något stort antal dagar. Man ser således för det första, att det kommer an på god eller dålig vilja hos vederbörande, om deras öfvertygelse mognar skyndsamt eller långsamt, och för det andra, att det kommer an på allmänheten att förhjelpa vederbörande till litet god vilja — hvilket skulle bevisas, och hvilket äfven kan vara nyttigt att komma ihåg till en annan gång. I nästföregående månadsrevy antecknade vi de möten, hvartill reformkomitåns adress gifvit impulsen. Nästan dagligen ha vi sedan redogjort för reformmöten i olika delar af lardet, alla med samma resultat — ett jakande svar på den af reformkomitån framställda fråga. För att ådagalägga omfattningen af den rörelse till fördel för reformen, som nu pågår, samla vi här på ett ställe namnen ä de orter, der under sistförflutna månad reformmöten egt rum: Askersund, Askims härad (Göteborgs län), Avesta, Bankeberg och Berg (Östergötland), Carlshamn, Carlskrona, Dimbo (Skaraborgs län), Ekesjö, Enköping, Eskilstuna, FalköIR Falun, Filipstad, Grenna, Göteborg, allsta (Vesternorrlands län), Hedemora, Hernösand, Hjo, östra och vestra Hisings härader (Göteborgs län), Jönköping, Kristianstad, Köping, Landskrona, Mjölby (Östergötland), de särskilda häraderna af Nordviks fögderi, Norrköping, Nyköping, Nöbbelöf och Oushult (Kristianstads län), Ofvansjö (Gestrikland). Sala, Skara, Sunds vall, Säfvedals härad (Göteborgs län), Södertelje, Thorsåker (Gestrikland), Uddevalla, norra Wedbo härad (Jönköpings län), samt Westerås. Härunder har man ej annat motstånd mot reformen sport, än de fyra böndernas opposition å ett af de inom Göteborgs län hällna möten samt hr Swartz betänkligheter å mötet i Norrköping. En mängd inbjudningar, som litet emellan meddelas af landsortspressen, visa att ännu många reformmöten äro att vänta. De hittills hållna utgöra emellertid redan en allvarlig och tänkvärd inledning till den vid månadens slut utfärdade kallelsen till rikets ended