Aftonbladet – 1 maj 1865, sida 2

Det är för engelska kabinettet af lika stor vigt att få veta sanna förhållandet, sade han, 4som för ers excellens att derom underrätta det. För mig? Huru! Skulle då icke ers excellens anse Englands bistånd af yttersta vigt? Skuile ej ers excellens till hälften hafva besegrat sina fiender, om England tvingade Frankrike att afsluta sina stridigheter med El Plata? Men detta Englands bemedlande har ni ju alltsedan blockadens början erbjudit mig? Och ert bemyndigande till denna bemedling, som ni ständigt begär och som aldrig anländer, har ju låtit vänta på sig alltsedan dess? Det är sannt, ers excellens. Men numera skall Frankrike vid minsta ord rån England ordna denna olyckliga fråga. Derpå tviflar jag ej ett ögonblick.4 Hvarför det?4 Frankrike står nu nästan ensamt mot det öfriga Europa. Abd-el-kader har med en fruktansvärd styrka uppträdt i Algeriet. Frankrike har måst skicka en betydande eskader till Konstantinopel och måste kanske snart skicka dit hela sin örlogsflotta. Jäsningen i det inre af landet är stor: om ministeren Soult ännu icke fallit så måste den, undergräfd af oppositionen, falla ganska snart. I en sådan belägenhet är det icke troligt att konung Ludvig Filip för Platastaternas skul! vill göra England till sin fiende. Den saken är mig fullkomligt likgiltig, svarade Rosas. Jag löper ingen fara hvarken i Konstantinopel eller Afrika, och hvad blockaden beträff r så skadar den ert lund mera än mitt. Det enrelska kapital som är nedlagt i produkter från El Plata besti