Aftonbladet – 29 april 1865, sida 3

Torgtrågan. IE Det är ett naturligt vilkor för lifsmedelsimporten, att den har, hvad vi kalla, en marknad. Hvarje säljare vill naturligtvis ha högsta pris, hvarje köpare önskar att erhålla det billigaste, och såsom man vet är det tillgången i förhållande till efterfrågan som bestämmer priset. Om man nu genom. anläggandet af flera små salutorg tror sig. kunna ersätta behofvet af ett enda med tillräckligt utrymme, så uppstår den olägenheten, att lika litet som säljaren vet till hvilket torg han skall föra sin vära för ätt få bäst betaldt, lika litet veta de, som behöfva köpa, det må nu vara månglerska eller hushåll, hvar de skola erhålla billigaste priset. Allt detta trassel och obehag har kunnat existera till dåto, derför att man ej haft en aning om att det kunde vara på annat sätt; men tror man också att det så kan förblifva, när jernvägen blir färdig och de på densamma ankommande lifsmedel intaga sin plats på det nya torget? Skall icke då den landväga kommande försäljaren. af lifemedel strängt yrka på sin rätt att få konkurrera med dem, hvilka på jernvägen äro hitkomna? Alldeles som köparne strängt fordra att sådana arrangementer vidtagas, att de ej behöfva springa på 3 å 4 ställen för att öfvertyga sig hvarest priserna äro billigast. ör ett välbergadt hushåll gör det icke så mycket för hvarje gång om man betalar litet mera på det ena torget än på ett annat; men det finns en stor del af Stockholms befolkning, som måste strängt hushålla och som derför fommer att lida genom kommunens felaktiga arrangementer. Men denna befolkring tyckes icke haft någon representant hos herr stadsfullmäktige vid sammanträdet den 8 April, y eljest hade väl det hundraåriga förutseendet ätt sitt behöriga och välförtjenta svar. Landtbruksakademien uppmanar till export af lifsmedel till England, jernvägsstyrelsen underlättar densamma genom att erbjuda billigare frakter, hushållningssällskaperna arbeta rastlöst för att utfinna nya hjelpkällor för afsättningen i allmänhet, industrien har sina målsmän, den tria handeln har sing, allt vill uti framåtskridande följa med sin id och göra sig tillgodo de ressurser som linnas. Men hvad gör väl pluraliteten af Stocknolms stadsfullmäktige under tiden? Joy de skapa jordområden af våra vikar, men vägra tt tillgodogöra staden de jordområden som redan finnas och nu väl behöfvas tillett allmänt vehof: Olverståthållaren Bildt aflät redan den 16 februari 1863 en skrifvelse till handelskollegium med deri föreslagna gatureglerinsar, och angifver deri behofvet af ett större alutorg i Klara församling. fverste Ericon i sin jernvägsplan liksom hrr Waltröm Rudberg i sitt förslag till reglering