I Stockholms Bör:och Handelstidning har för några veckor sedan varit införd en, till sitt ursprung af den underkunnige lätt igenkänd artikel, beträffande det allmänt bekanta försöket att bilda ett aktiebolag för öfvertagande af Tanto sockerbruk. Den genomskinliga andemeningen redan i denna första, nyligen af en annan i samma syfte efterföljd artikel, varnade mot inlåtandet å inbjudarnes sida i skriftvexling med en författare, hvars sjelftagna rätt att föra allmänhetens talan torde få anscs sakna all annan grund än en uppblåst inbillning. Varningen framstår emellertid ännu bjertare i tisdagens artikel, som företer märkbar utveckling af konsten att frambära vackra? insinuationer om andras bevekelsegrunder — något som inbjudarne veta att fullkomligt till sitt värde uppskatta och derför med tystnadens vältalighet bemöta; men ett finna de sig, i sammanhang med numera utfärdad ny, något förändrad inbjudning, lika villiga som skyldiga att uttryckligen förklara, nemligen att, på samma gång de icke erkänna någon deras förbindelse att hvarken nu eller framdeles inlåta sig med Börstidningens skriftställare, vare sig i hvilket ämne som helst, de deremot fortfarande och städse skola befinnas utan inskränkning beredvilliga att åt enhvar, som behagar, af intresse för saken, personligen eller skriftligen hänvända sig till någon af dem rörande det anmälda företaget, meddela alla de upplysningar, som för frågans bedömande påkallas och ligga inom omfånget af deras insigt. Inbjudarne till Tanto bolags aktieteckning.