Aftonbladet – 28 april 1865, sida 2

olyckliga tilldragelsen med Förenta Staternas president Abraham Lincoln, har ni låtit inflyta några mindre fördelaktiga omdömen om vice presidenten Johnson (ej Johnston). Bland annat yttrar ni edert ogillande öfver vice presidentens beteende vid hans installerande i sitt embete. Hela denna tilldragelse hvilar emellertid endast på en ren dikt. Det bör ej vara eder obekant hvilket lif och hvilken rörelse, som refalla vid de allmänna valen i Amerikas Förenta stater. Tidningarne äro då uppfyllda antingen af beröm för en eller ock af det skarpaste tadel mot en annan valkandidat. Ledsamt nog händer det ofta att en tidning, i sitt nit för den kandidats väljande, hvilken den uppställt, öfverskrider det passande och rentaf pådiktar motståndaren de nedrigaste handlingar. Detta är dock i Förenta Staterna ett så kändt faktum, att få eller ingen, ej ens den som varit föremål för anfallen, bryr sig det ringaste derom. Det är för ett sådant mindre grannlaga anfall vice presidenten varit utsatt, och som först några engelska, och ctter. dem Sverges officiella tidning och Stockholms Dagblad med så mycken förnöjelse upptogo och kommenterade. Också en mönsterstat !? utropar i sin sårade rättskänsla en värd författare i sistnämnda tidning. Liksom presidenten Lincoln, hvars sorgliga slut hvarje frihetsvän säkerligen begråter, har vice presidenten Johnson från början varit en fattig arbetare. Det yrke han valt var skräddareyrket, men i Amerika utgjorde detta ej något hinder för en talangs uppkomst, och det är utan tvifvel detta, eom stött en och annan i det, tyvärr, af fördomar ävnu mycket uppfyllda . Europa. Utan tvifvel har ni säkerligen rätt, då ni säger att presidenten Johnson svårligen skall kunna ersätta Lincolns förlust, men med den kännedom man eger om Johnsons rättsinne och förmåga, kan man dock hoppas det bästa i atseende på frihetens fullkomliga seger i Förenta Staterna. Den skyndsamhet, hvarmed en och annan tidning i Europa upptog den diktade historien om presidenten Johnsons beteende, då han installerades i sitt vigtiga embete, bevisar emellertid med hvilka onda ögon man på ett och annat håll betraktar de fria amerikanska institutionerna. Af eder oväld och tillgifvenhet för Förenta Staterna hoppas insändaren att ni ej vägrar att intaga ofvanstående. Svensk, som varit och ämnar återvända till Amerika. Redaktionen af Aftonbladet har med så mycket större nöje villfarit insändarens begäran om offentliggörandet af ofvanstäende artikel, fom den ger oss anledning att återkomma till det ganska vigtiga ämnet. Med afseende å sjeliva det iträgavarande faktum, eller dävarande vice-presidenten Johnsons hållning vid inaugureringshögtidiigheten den 4 Mars, nödgas vi förklara, att vi icke kunna fullkomligt dela insändarens öfvertygelse, att uppgifterna derom äro pur dikt. Vi betvifla icke att tilldragelsen blifvit af fiendtligt sinnade berättare måhända betydligt öfverdrifven, men att uppgifterna dock hafva någon grund har man sett bekräftadt i de bästa källor man har att tillgå för kännedomen om samtidens tilldragelser, och det kan tyvärr icke nekas, att en dylik bändelse måste skada en på en så framstående plats sig befinnande persons anseende. Men det är äfven med temlig visshet kändt, att mr Johnson hade råkat falla i en snara, som blifvit för honom utlagd af unionens fiender, af hvilka det finnes ganska mänga i sjelfva Washington. Klart var emellertid, att frihetens fiender i alla läncer skulle med förtjusning kasta sig örver detta fynd, och vi dela helt och hället insändarens äsigt om lumpenheten af denna skadeglädje, som tror sig på grund deraf kunna med hån peka på mönsterstaten. Den triumferar dock, vid närmare påseende, öfver mycket litet. Till en början bevisar det föga, eller rättare alldeles intet, rörande beskaftenheten af ett lands ofientliga institutioner, om en enda gång en af dess of fentliga män skulle råka på något sätt förgå sig, och säkert är, att om man uppställer å ena sidan Förenta Staternas styresmän och mest framstående personer, samt ä andra sidan andra länders monarker och furstar, skall en jemförelse mellan deras lif och lefverne i allmänhet visst icke utfalla till men för de förra. Hvad äter mr Johnson särskildt beträffar, så kunna vi icke undgå att fortfarande beklaga, att han vid sitt tillträde till makten i denna kritiska tidpunkt icke åtnjuter allt det anseende, som önskligt vore, med afseende på de stora intressen, hvilkas vårdare han nu blifvit, och vi se icke att frihetens sak lider något deraf att en sådan åsigt af de liberale ärligt uttalas; men vi äro på samma gång förvissade, och tro att erfarenheten i detta fall lemnar en god garanti, att han icke uppnått den iramstående plats, till hvilken landsmäns val kallat honom, om han icke vore i besittning af några framstående egenskaper. Måhända skall det gå med honom såsom historien visat att det gått med åtskilliga furstar, af hvilka man lofvat sig mycket litet medan de voro tronföljare, men hvilka såsom regenter vida öfverträffat de förväntningar man gjort sig om dem. Det vissa är, att valet erbjuder vida större garantier att en statschef skall ega åtminstone några förtjenster, än den bördens slump, som ger monarkierna styresmän. K. M:t har, enligt Posttidningen, under den 25 innevarande månad utnämnt och förordnat: Vid Andra lifgardet: till major i regementet, kaptenen derstädes, frih. P. F. Rib6bing; Kr Jönköpings regemente: till underlöjtnanter, utexaminerade kadettkorporalerna