Aftonbladet – 27 april 1865, sida 3

ter kejsarew och kejsarinnan afresa nästa sön dag från Nizza och komma att uppehålla sig några veckor i närheten af Darmstadt, livarTefter de ämna inträffa i Petersburg samtidigt med det furstliga liket, som sjöledes skall dit öfverföras. (Pr. 7.) BLANDADE ÄMNEN. Cobdens första affär. En Manchestertidning berättar följande från den aflidne statsmannens ungdom: Mr Cobdenbörjade sitt lif som springgosse i ett af London-magasinerna. Då han blef litet äldre sändes han i affärer till åtskilliga af de hus, med hvi hans firma stod i förbindelse. Bland dessa var äfven en mr John Lewis, Oxford-street. Mr Lewis fattade tycke för den unge mannen, med anledning af hans affärsmessiga sätt att behandla hvad han hade att göra, hvarföre han ofta talade vänligt med honom. En dag kom unga Cobden till mr Lewis och berättade med någon tvekan, att han och tvenne af hans kamrater, unga män liksom han sjelf, hade hört talas om en afrär, hvilken de kunde få öfvertaga för en summa af 1500 Z. Denna summa hade de tre kommit öfverens om att anskaffa, men Cobden hade inga vänner att hjelpa honom med haus andel, och han ville derföre nu fråga mr Lewis om denne ville bi)I stå honom. Mr Lewis biföll, till följd af sin artiskhet för den unge mannen, och Cobden emnade honom mycket glad. Men koit derefter infann han sig med ett långt ansigte för att underrätta om att hans kamrater ej hade kunnat anskaffa de 500 punden hvardera. Efter en kort stund kom han dock äter för utt berätta det egaren af den ifrågavarande affären, som inhemtat fördelaktiga underrättelser om trion, gått in på att låta dem öfvertaga rörelsen för Cobdens 500 . Skulle mr Lewis ännu I vilja låta honom få penningarne? Mr Lewis ick vänligt in härpå, och de trenne började kort derefter sina affärer tillsammans. De 500 punden betalades snart, och efter få år crogo sig en efter annan af bolagsegarne ur rörelsen med en vacker förmögenhet, och Richard Cobden blef hvad han var. — Franska akademien. Det är icke att undra på, om denna akademi blifvit väl mycket Jlefter sin tid: den räknar nemligen för närvarande 15 åttioåriga, 10 sjuttioåriga 13 sextioåriga, 8 femtioåriga samt blott 3 fyrtioåriga och en trettioårig medlem. De 40 odödliga representera således år 1865 efter de nya valen den ärevördiga låldern af 2611 år, således mer än tjugu sekler. — En säker skytt. I en liten bykrog vid Konin i Polen sammanträffade några ryska soldater med några rysk-polska bönder. Under flitigt pokulerande började en af kossackerna storståtligt skryta med sin utmärkta skicklighet att skjuta, och erbjöd sig att på hundra stegs afstånd skjuta bort hatten rån hufvudet på en bonde. Bonden gick in förslaget och man slog vad om fyra mått bränvin. Båda äro säkra om segern, kossacken i medvetande af sin skjutfärdighet och bonden i medvetande — af sin slughet. Bonden tryckte den låga bredskyggiga hatten djupt ned i pannan, ställde sig på 100 stegs afstånd och gläder sig redan i sitt sinne att ha vunnit vadet, då han vet att hatten nu sitter säkert. Kossacken lägger an, måttar, och skottet faller, men på samma gång äfven bonden, ty kulan hade gått midt igenom pannan på honom. Soldaten häktades genast och fördes till Konin, der han anklagades att af vårdslöshet ha vållat en menmiskas död. Hans försvar var mycket enkelt, i det han alldeles nekade att ha dödat bonden af vårdslöshet, då han vore så säker skytt som trots någon; bonden var sjelt skuld till hvad som händt, derigenom att han tryckt hatten så djupt ned i pannan; men för att också öfvertyga domaren om sin ofelbarhet som skytt och på grund deraf blifva frikänd, föreslog han denne att på honom försöka samma experiment som med bonden, hvarvid han likväl gaf domaren det välvilliga rädet att icke trycka ned hatten i pannan, emedan kulan då icke kunde taga den med sig. — En kunglig frukost. Konungen afltalien vill ogerna göra sina undersåter omak. Ett bevis härpå har man då han för någon tid sedan skulle begitva sig till San-Rossore, en jagtmark, belägen ett godt stycke väg irän Pisa. Han hade bestämt aflärden till kl. 4 på morgonen, och när hans adjutanter och svit intunno sig 1 slottet Pitti några minuter före den utsatta tiden, funno de konungen sitta och röka sin cigarr. — Mina herrar, sade Victor Emanuel till dem, jag hoppas, att I viljen följa mig till jagtplatsen, ehuru Jag funnit olämpligt att på denna tidiga timme beställa hit mina vagnar. Afsamma skäl har jag ingen frukost att bjuda er på, men ingenting hindrar att intaga en lätt sådan på ett af de närbelägna schwerzerierna. Sällskapet var mycket belåtet härmed, man gick in på ett cat och väckte värden, för att få frukost. Denne var mycket omedgörlig och uttalade öppet sitt missnöje ötver att ha blifvit störd så tidigt på morgonen. Slutligen bar han fram kaffekopparne, och hvem kan väl måla hans häpnad då han plötsligt känner igen konungen, som satt midt under sitt porträtt, ty hvarje sådant ställe prydes dermed till bevis på egarens tillgifvenhet för konungen. Han skulle just börja i underdånighet ursäkta sig, då konungen helt godmodigt sade till honom: — Öroa er icke, min vän, utan servera oss fort varmt kaffe. . Kaftet kom genast in samt dracks skyndsamt af den kongl. gästen och hans sällskap, och ett guldmynt, som konungen lade på bordet, ätvensom äran att ha fått servera honom kom värdens i början så surmulna anlete att stråla af glädje och förtjusning. — Sträng etikett iakttages vid danska hofvet. För någon tid sedan gafs en holkonse.t på Amalienborgs slott för medlemmarne af de två första rangklasserna, mellan hvilka dock i ceremonielet en noggrann skilnad var gjord, enär hvarje klass hade fått sig anvisad en särskild salong. Men derigenom inträffade ätven åtskilliga komiska förvecklingar. Flera ledamöter af andra rangklassen inträdde nemligen i första klassens lokal; men de förra bletvo genast af ceremonimästaren utvista till det behöriga rummet. Detta missöde drabbade bland andra en mycket bekant medlem at augustiföreningen, tillika läkare. Men än mera uppseende väckte det, att en länsgrefvinna, hvars man icke är geheimekonferensråd, och följaktligen blott har rang i andra klassen, ändå ingick i första klassens lokal, enligt gammult bruk, hvaritrån hon dock pligtskyldigast af ceremonimästaren aflägsnades. Deröfver blef grefvinnan så uppbragt att hon ej åtlydde tillsägelsen, utan reqvirerade sin vagn och lemnade genast konserten. HANDELS UNDERRATTELSER. ., amn a