Aftonbladet – 27 april 1865, sida 2

Det tror jag nog?, sade Rosas, som ej förlorade något tillfälle att låta andra känna deras underlägsenhet eller misstag. Unitarierna?, iortior han, hafva aldrig egt och skola aldrig ega hvad som ensamt felar dem ör att blifva mäktiga och starka. Bland dem finnas män af stora gåfvor; de eg . de bästa generaler i hela republiken men det felas dem en medelpunkt för deras gemensamma verksamhet; alla vilja befalla, ingen vill lyda. Alla gå mot samma mål, men hvar och en på olika vägar och ingen kommer fram Ferrer vill icke lyda Lavalle, emedan han är guvernör i en provins, och Lavalle vill icke lyda Ferrer, emedan han är unitariernas general, Befriaren, som de kalla honom. avalle behöfver Riveras hjelp, emedan den sednare i grund förstår konsten att föra krig 1 vårt land, men begär den icke, emedan han har den fåfängan att vilja ensam skörda äran af befrielseverket. Rivera måste arbeta iförening med Lavalle, emedan denne är en af insurrektionens förnämsta ledare och utöfvar en mycket stor makt öfver densamma, men han är för stolt att erbjuda hjelp, då den ej begäres. De män af pennan, som åtfölja Lavalle, sifva honom räd, hvilka han gerna skulle följa; men de män af svärdet, som skola utföra verket, förakta dem som ej tillhöra armån, och Lavalle, fom ej förstår att befalla, lyssnar till de underordnades klagan, och för att ej uppreta dem, sätter han sig emot de män af kunskaper och talanger, som tillhöra hans parti. Alla nya unitarier i provinserna lida af samma onda som de gamla, det vill säga en hvar tror sig vara en förträfflig chef, en minister, en guvernör, och ingen vill blifva hvarken soldat eller medborgare. När man är omgifven af sådana fiender, säger jag er, hennes britieka majestäts gesandt, att det bästa man kan göra är att gifva dem tid att förstöra sig sjelfva. Oh, förträffligt! Det är en ypperlig plan! utbrast sefior Mandeville beundrande. (Forts. följer.)