Aftonbladet – 27 april 1865, sida 2

färda en försonlig proklamation, och det lider icke heller något tvifvel, att försonlighet och en så allmän amnesti som möjligt hade varit den bästa politik Lincoln kunnat följa, för att, såvidt sådant var möjligt, utplåna det hat, som den så ytterst blodiga striden måste hafva alstrat. Måhända skall den allmänna förbittringen icke tillåta den efterträdande regimen alt följa denna sunda politik; men det blir i sådant fall Södern, som åtminstone i första hand träffas af följderna af detta regentmord. Lincoln var, såsom man vet, ?sin egen lyckas smed?. Från en fattig daglönares anspråkslösa ställning, hade han genom eget arbete och egen kraft bragt sig upp till främsta rummet i ett af jordens mäktigaste välden, och genom det sätt, hvarpå han uppfyllt denna plats, åt sig förvärfvat ett odödligt namn 1 häfderna. Sedan Henrik IV föll för Ravaillaes dolk har lönnmordet icke skördat ett ädlare, ett för menskligheten dyrbarare offer.