Aftonbladet – 27 april 1865, sida 2

STOCKHOLM den 27 April. En hemsk sorgepost från Amerika har öljt de derifrån nyss ingångna glädjebudskapen. Fresidenten Lincoln, som med fast nand hållit statsrodret under de svåraste pröfningar hans fädernesland haft att genomgå, har fallit för en lönnmördares kula. Följderna af detta ohyggliga brott äro omöjliga att beräkna; men hvarhelst ett hjerta klappar varmt för frihet och menniskorätt, skall säkert den förhoppning uttalas, att Lincoln måtte ha lefvat länge nog för sitt land och för den stora sak, hvars främste representant han var, lika visst som han lefvat tillräckligt länge för sin egen ära. Så mycket är åtminstone säkert, att Lincolns frånfalle i detta ögonblick, då Unionens sak triumferar och då dess motståndares kraft synes ohjelpligen bruten, icke kan för Unionens beständ och för den dermed i samband stående frågan om slafveriets afskaffande, medföra så sorgliga följder som om det hade inträffat för ett eller annat år sedan. Ty om man med aldrig så flyktig uppmärksamhet följt händelsernas utveckling i Amerika och gjort sig reda för e svårigheter, med hvilka regeringen i Washington haft att kämpa, har man lätteligen insett, att Unionen ofelbart skulle ha varit sprängd och slafveriet: triumferat, såframt der ice hade i spetsen för nämnde regering stätt en man med den oböjliga karaktersfasthet, som Lincoln egde. Det blir hans odudliga ära att under de nästan exempeilösa svårigheter, som blefvo en följd afstatsförbundets söndersprängande, hafva fört till afgörande seger den strid, som efter all sannolikhet har för alltid befriat Nordamerika från den skamfläck, som slafveriet utgjorde för denna verldsdel. De ännu mycket knapphändiga underrättelserna lemna ingen upplysning, huruvida det kunnat utrönas, antingen mordet å presidenten och detsamtidiga mordförsöket mot utrikesministern Seward, äro frukten af någon plan från sydstatsmännens sida, gående ut på att begagna sig af den förvirrring, som kunde antagas möjligen blifva följden af dessa mäns undanrödjande, för att kunna ånyo höja konfederationens nu fallna bantr, eller om dessa brott blifvit begångna af några fanatici, som, utan att närmare göra sig reda för följderna af sin handling, endast velat släcka i blod ett ursinnigt hat och hämndbegär. BSannolikheter förelinnos för båda dessa antaganden. Unionens armåer äro visserligen segrande och rebellernas hufvudhär tillintetgjord, men det återstår ännu att upphemta frukterna af dessa unionsvapnens framgångar, att åter sammanfoga den sprängda byggnaden, framför allt att taga väl vara på krigets vigtigaste resultat: slafveriets afskaffande. Det är icke osannolikt, att man i Södern insett och känt, att denne Lincoln, som förmått kufva Söderns länge segerrika härar, äfven vore rätta mannen att föra den sak, för hvilken han kämpat, till det slutliga målet; och man har kanske hoppats att, om denna fasia vilja, denna energiska karakter icke längre stode i spetsen för ärendenas ledning i Washington, man skulle kunna på intrigernas väg ätervinna flera eller färre af de fördelar, som man ej kunnat tillkämpa sig med vapen i hand. Det är så mycket antagligare, att en sådan tanke kan vara de begångna brottens upphof, som det tyvärr är ett faktum, att den man, som enligt Förenta Staternas författning nu träder i spetsen för regeringen, den hittillsvarande vice presidenten Johnstone, icke ännu åtminstone åtnjuter den aktning eller antages besitta de egenskaper, som fordras för att med öuskvärd framgång leda en stor stats öden under omständigheter, så kri.iska som de, i hvilka den nordamerikanska republiken för närvarande befinner sig. Hans taktlösa uppträdande vid det tillfälle då han den 4 nästlidne Mars installerades i vicepresidentsembetet, satte å hans anseende en fläck, som det skall blifva honom svårt att utplåna. Hafva de begångna brotten verkligen sin rot i en afsigt, att för sydstatsplanerna begagna sig af forvirringen under en mindre kraftig och duglig regering än den, i hvilken Lincoln och Seward voro de förnämsta ledarne, så har måhända tanken på deras förötvande uppstått just till följd af nämnda bedröfliga installationshögtidlighet, efter hvilken man allmänt hörde yttras, att Lincoln nu blifvit dubbelt dyrbar för uniohen sedan man sett hvad slags efterträdare han skulle få ora han fölle ifrån. Det af denna anledning så ofta uttalade Gud beskydde gamle Lincoln? har måhända väckt tanken på hans rödjande ur vägen, Ihågkommer man, å andra sidan, den oerhörda förbittring, den gränslösa fanatism, med hvilken striden blifvit förd å sydstatsmännens sida, är det icke heller oantagligt, att några fanatici, ursinniga öfver det totala nederlag, som deras sak nu lidit, velat släcka sin hämd på de män, som de anse hafva kraftigast bidragit till detta nederlag, dervid frågande litet eller intet efter om de gagnade eller skadade sin egen sak. År det sannt, såsom ett telegram antyder, att mördaren redan är gripen, törde det möjligen blifva upplyst huru med allt detta sig förhåller. Föreställer man sig den oerhörda förbittring, som de begångna brotten måste framkalla i de norra staterna, är det emellertid ganska möjligt, att efterräkningen med upprorsmännen nu blir vida allvarsammare än sljest hade blifvit fallet. Lincoln stod, efter. vad det uppvifvits. iust i begrepp att ut-.