Aftonbladet – 27 april 1865, sida 2

irelsens kabinett, hvilka fokta äro mig fullkomligt obekanta.? ?Det är ganska säkert; men vet ni då, sefior Mandeville, hvad dylika allmänna iaktI tagelser äro värda??? Hvad de äro värda?? upprepade miniIstern, för att gifva sig tid att samla sina tankar innan han vågade ett svar, emedan Rosas nu på sitt vanliga sätt utan allt öfverflödigt ordande och lakoniskt som en gammal spartan fullföljde sina egna tankar utan att fråga efter andras, som han derigenom fullkomligt beherrskade. De äro värda...? PIngenting, sefior minister.? i Oh? logenting. Ni europter utbreda er alltid i allmänna iakttagelser då ni vilja låtsa känna i grund något hvarom ni ej ega minsta begrepp, utan att dervid bry er om att ni oftast stödja dessa allmänna iakttagelser på alldeles skefva åsigter.? ?Ers excellens vill säga...? ?Jag vill-säga sefior att ni oftast tala om det ni ej förstå, åtminstone i fråga om mitt land.? Men en främmande minister kan ej alltid känna enskildheterna afen politik, hvari han ej tager någon del. ?Derföre bör en främmande minister sätta sig i förbindelse med polischefen och rätta sig efter de förklaringar han afgilver.? ?Det är också regeln för mina handlinI gar.? Icke alltid. Låt se, känner niverkligen tillståndet här i Buenos Ayres? Eller för att nyttja era allmänna uttryck, i hvilken anda affattar ni edra meddelanden hemifrån?? I hvilken anda?? ?Alldeles, eller tydligare; anser ni min ställniog god eller dålig? Tror ni att jag skall segra eller besegras af upproret?? Oh, seiior!? ?Detta är icke något svar.? Det synes mig som..? Säg ut er lärka helt uppriktigt, setior.?