Aftonbladet – 26 april 1865, sida 3

på denna dag utvecklade sig mera lysande än någonsin tillförene.? Hancock hade med sin armekår, hvarmed han ryckt ned genom Shenandoahdalen, an-kommit till grannskapet af Lynchburg. Grants operationer. Då general Grant förliden sommar hade banat sig väg till grannskapet af Richmond, låg ett svårt problem framför honom att lösa. Han hade att forcera en kedja af fästningsverk, uppförda med stor skicklighet, bakom hvilka stod posterad ej en blott garnison, utan en arm, till antalet föga underlägsen hans egen. Dessa försvarslinier voro visserligen af betydlig längd och skulle följaktligen under vanliga omständigheter varit svaga i proportion derefter, men detta var förebygdt genom en bakom förskansningarne löpande jernväg, som tillät Lee att hastigt samla sina trupper på hvilken punkt som helst, medan deremot Grants position, som var lika utsträckt, ej blott saknade ett sådant hjelpmedel, utån skars itvenne delar genom den breda Jamesfloden. Grant befann sig således i en ställning, som var fatlig nog och tog den yttersta försigtighet i anspråk. Hans första omsorg blef fördemskull att uppkasta starka kontraverk; hams andra att medelst bryggor öfver Jamesfloden samt en jernväg bakom sina linier vid Petersburg betrygga förbindelsen mellan de olika delarne afsin arm. Allteftersom dessa arbeten fortskredo, framsköt han efterhand sina flyglar, den ena norrut mot Richmond, den andra vesterut parallelt med Petersburg. Vid höstens inbrott hade han hunnit så längt, att han kunde angripa och behålla Weldon-jernvägen, som löper rakt söderut från sistnämnda stad. Under vintern voro inga rörelser af någon betydenhet möjliga, och Grant kunde endast genom fortsatt mot afhålla Lee från att afsända en större truppstyrka emot den genom Georgia och SyrdCarolina tågande Sherman. Men när vårcten nalkades, började Grant åter samma systerm, att utsträcka sina linier i vestlig riktnimg. Härigenom nödgades Lee att i samma miån utsträcka sina egna, ty det var nödvändiigt för honom att hindra Grant uppnå och ztafskära Southside-jernvägen, som utlöper i mästan vestlig riktning från Petersburg och wtgjorde den förnämsta kommunikationsledlen mellan konfedererade hären och de nejdeer, från hvilka den hemtade sina existensmediel. Men denna ömsesidiga utsträckningsproceess måste slutligen komma den starkare ttill godo, ty förr eller sednare måste sydarmien blifva ur stånd att med tillräcklig styrrka bemanna alla punkterna af sin linie, och tiden vore då inne för de unionelle att söjka genombryta den. Två omständigheter !bidrogo till detta resultåt. Shermans fram trängande genom Syd-Carolina tvang Lee att skicka en del trupper söderut till Jolhnstones förstärkning och att draga sitt lkavalleri från vestra Virginien. Sheridan Ibegagnade sig häraf för att tåga uppför Slhe-. nandoahdalen, förhärja landet norr om Ricchmond, förstöra jernvägarne och kanalen dterstädes, att föra sitt präktiga kavalleri, 10,000 man starkt, till Grants understöd. Ögonblicket var nu inne, då den så länge fiörberedda anfallsrörelsen kunde utföras. Detaljerna af densamma fastställdes på möjtet mellan Lincoln, Grant och Sherman i Ciity Point. Onsdagen den 29 Mars började Slheridan :sin marsch. Han passerade förbi dien södra ändan af de unionella positionerma, marscherade vesterut och anlände samma dags afton till Dinwiddie Court House, 15 mil sydvest om Petersburg, utan att rööna särdeles motstånd. Men nu inträffade ett störtregn, som fördröjde arikomstenh afhians tross, så att hela den följande dagen (den 30 Mars) måste användas till dennas framskaffande. Infanteriet hade äfven den 29 Mars satts i rörelse. Massan af trupperna norr om Jamesfloden drogs öfver till sördra stranden, qvarlemnande endast ex styrka, illräcklig att bemanna skansarne midfermot Richmond; 2:dra och 6:te kårerna marsc:herade i vestlig riktning för att understödja 5:te och 24:de kårerna, som redan konccenrerats på yttersta venstra yggn vid Hatchers Run. Torsdagen den 30 framryckte lessa kårer, togo i besittning den sydwest rån Petersburg gående Boydtown-vägen (och atie sig i förbindelse med Sheridan i Dinviddie. Men Lee hade nu varsnat den ffara van lopp att få hela sin linie kringgånigen vå denna punkt. Han afsände en stark arneafdelning till Boydtownvägen, som den 31 Mars angrep 5:te kåren och i början dref len tillbaka. Samtidigt härmed riktades ett ingrepp mot Sheridan, hvilket denne general synes hafva haft ganska svårt att tillvakavisa. Regnet, som gjort vägarne nästan obrukbara, hade hindrat Sheridan att. utöra sina nödvändigt mycket vidsträckta röelser. Men lördagen den 1 April hade han ikväl allt i ordning för att framrycka. 5:te såren, som under tiden återvunnit sin förorade grund, stötte till honom, och med less tillhjelp angrep han och eröfrade efter örfärlig blodsutgjutelse den fiendtliga poitionen i sin front, hvarvid han gjorde 5000 ångar och tog mycket artilleri och tross, wvarefter han framträngde vidare och gjorde ig till herre öfver Southside-jernvägen. Då srant om qvällen erfor denna framgång på rttersta venstra flygeln, beslöt han till fölande dagen ett allmänt angrepp på den 20 niles långa linien. Söndagen den 2 April 1. 4 om morgonen stormade de unionelle vå alla punkter. De emottogos af en frukansvärd kanonad från fästen och skansar, ;ch mötte öfverallt beslutsamt motstånd. Men anfallet var oemotståndligt. Efter kam ned bajonett och kolf bröt 9:de kåren på vögra flygeln och 6:te på venstra igenom iendtliga linien, vände sig derefter åt ömse idor och togo det ena fästet efter det anra, som utgjorde stöd för den konfedereade förskansningslinien. Så ändades den agens strid. Dess resultat var 12,000) fånar, 50 tagna kanoner och eröfringen af ela den linie, som läg närmast Petersburgs nnersta försvarsgördel. Sheridan å sim sida ade med lika raskhet och framgäng fullöljt sin uppgift och börjat sin marsch i stlig riktning direkte på Petersburg. Lee nsåg omöjligheten af ett förlängdt försvar ch utrymde om natten Petersburg och Rich