af Kleen och Loven, öfverstarne Nordensvan, Wijkander, Stål och Rosensvärd samt kaptenerna, frih. B. A. Lejorhufvud och Strömfelt, framställdes af ordföranden först proposition på bifall till det af reservanterna föreslagna andra vilkoret för pensionskassans öfverlemnande till statens förvaltning, hvilken proposition med öfvervägande nej besvarades. Deremot antog krigsbefälet det af generalmajoren Hazelius väckta förslag att vid pensionsassans öfverlemnande det vilkor skulle fästas, att en omfattande pensionslag, buggd på de afrikets ständer angifna arunder att underlätta afgången för det äldre befälet och förskaffa armen en fullt tjenstbar befälspersonal, af konung och ständer skulle antagas. Vid härefter framställd proposition å bifall till reservationens första vilkor, blef detta äfven med öfvervägande nej ogilladt. Då nu de enskilda förslagen, rörande denna punkt, förekommo till pröfning, förklarade sig generalmajoren af Klint afstå från sitt yrkande, under den säkra förhoppning, att beredningsafdelningen vid vilkorens slutliga uppställning icke skulle underlåta attt iakttaga pensionskassans tjenstemäns rättighetter. I anledning häraf och sedan generalmajoren grefve Björnstjerna förenat sig med öfverste Stål om den af honcom föreslagna redaktion af förevarande punkt, fframställde ordföranden följande proposition : IBifaller krigsbefälet det af hr öfverste Stål föreslagnna vilkor, att staten öfvertager armens pensionskassaas alla förbindelser af hvad namn och beskaffenheet de vara må, hvilken med öfvervägande ja besvvarades. I afseende ä reservwationens i tredje punkten föreslagna vilkor, förklarrade generalmajoren grefve Sandels det han för: sin del icke påyrkade detta vilkors antagande, vvid hvilket förhållande detsamma icke heller ansågs böra till pröfning förekomma. Af de i öfrigt afgiifna hithörande förslag förekom först frågan om armåns befrielse från pensionsafgifters erläggande, i hvilket afseende ock generalmajoren af IKlint afstått från sitt förslag och förenat sig med generalmajoren JIZazelius. Uppå aflåten proposition beslöt krigsbefälet antaga det af sistbemälde generalmajor föreslagna vilkor, eller att armen icke vidare må betungas med afgifter för pensionering. Beträffande frågan om statens öfvertagande äfven af ackords-amorteringsfondens förvaltning samt garantien för fullgörandet af fondens förbindeiser, äfvensom afsjelfva amorteringen, hade särskilda förslag afgzifvits, dels af generalmajoren af Klint och grefve: Björnstjerna, hvilka med nåsot skiljaktiga ordallag ifrågaställt öfverlemnanet endast af fondenns förvaltning och garantien ör dess förbindelserr, dels ock af generalmajoren Hazelius och öfverstiten Stål, af hvilka den förre som önskan och dden sednare såsom vilkor föagit äfven sjelfvaa amorteringens öfverflyttande ill staten. Efter en kort stumds diskussion härom och selan öfverste Stål föjrklarat sig medgifva, att det af honom framstäldia förslag finge betraktas såsom en önskan, sanut grefve Björnstjerna och hr Hazelius förenat sig med hr af Klint, fram des af ordföranden särskilda propositioner å i gavarande två förslag, dervid öfverste Ståls, angående statens öfvertagande af amorteringen utaf armens ackorder, blef at krigsbefälet förkastadt, hvaremot det af generalmajoren af Klint gjorda vilkor, att armen befrias från förvaltningen af ickordsamorteringsfunden och från garantien för vpfyllande af dess: förbindelser, antogs. afseende ä det embetsverk, som borde öfveraga amorteringsfonndens förvaltning, bifölls det grefve Björnstjer:rna gjorda vilkor, att ackordsimorteringsfondens 1 förvaltning öfverlemnas till det mbetsverk, som komnme att öfvertaga förvaltningen if pensionskassan.