Erigsbefälet. Vid den 11 April på eftermiddagen fortsatt sammanträde förekom följande: Mot det af krigsbefälet på förmiddagen fattade beslut om förvaltningens af armens pensionskassas samlade kapitalfond öfverlemnande åt staten anmäldes reservation af öfverstarne:friherre Klinckowström, friherre A. G. Lejonhufvud, af Wirsen, Nordensvan, Stål, Ahlgren, Westfelt, friherre Thott och Silfverstolpe; majorerna: Boij, friherre Beckfriis, Hofsten, friherre Fock, friherre C. W. Lejonhufvud och af Klint; ryttmästarne: H. Mörner, Lagerhjelm, Flack, Geijer och grefve Posse samt kaptenerna: Stecksen, A. Mörner, friherre Sten Lejonhufvud, friherre Ribbing, af Pontin, Silfversvärd, friherre K. E. Lejonhufvud, Carlsohn, friherre B. A. Lejonhufvud, Blomstedt, Lagerheim och Belfrage. Ordföranden anmälde nu de aft en del bland krigsbefälets hrr ledamöier framställda förslag i afseende å de vilkor, som vid beslutet om öfverlemnande till staten af armens pensionskassas förvaltning borde fästas, och hvarvid först förekommo de af generalmajorerna af Klint och grefve Björnstjerna, hvar för sig framställda, så vidt dessa förslag omfattade frågan om det embetsverk, åt hvilket armens pensionskassa borde öfverlemnas. Öfverste Stål ansåz alla de afgifna förslagen i större eller mindre mån ingripa i K. M:ts rätt att bestämma om den nu till staten öfverlåtna förvaltningen af pensionskassan samt föreställde sig att förvaltningen skulle komma att uppdragas åt krigskollegium eller det embetsverk, som 1 dess ställe finge sig armåns angelägenheter anförtrodda, och hvarest ett pensionskontor tvifvelsutan alltid skulle komma att finnas. Ryttmästar Lagerhjelm, som förmodade att krigsbefälet med staten? menade konungen och-stän derna, ansåg att, då konungen vore högsta representanten för statens styrelse, det måhända vore mindre lämpligt af gifva K. M. någon fingervisning i afseende på pensionskassans förvaltning. Derest likväl några vilkor borde framställas, förklarade sig hr Lagerhjelm gifva grefve Björnstjernas i detta hänseende företräde framför de öfriga. Frih. B. A. Lejonhufvud trodde, i motsats med den föregående tal., att vilkor både kunde och borde uppställas, deribland äfven antagandet af en lämplig pensioneringslag. Hvad det fattade beslutet anginge, ansåg frih. förvaltningens öfverlemnande vara liktydigt med öfverlemnandet af sjelfva fonden. Öfverste Stål biträdde åsigten om att vilkor vid öfverlemnandet borde fästas och föreslog följande: Att staten öfvertager alla armens pensionskassas förbindelser af hvad namn och beskaffenhet de vara må; att staten öfvertager icke blott törvaltningen af armens ackordsamorteringsfond, utan äfven sjelfva amorteringen af armåns ackorder, så att dess befäl helt och hållet befrias från detta lika hårda som orättvist tryckande onus; att en pensioneringslag för både befäl och tjenstemän antages af begge statsmakterna, så bindande, att derigenom för all framtid bestämmes såväl vilkoren för pensions åtnjutande som den procent af lönen för olika grader, hvilken skall såsom pension oafkortad utgå; att pensionskassans fond skall under denna benämning förvaltas och särskildt bokföras, så att den icke får med andra medel sammanblandas, samt att staten, såsom ersättning för de medel, hvilka inflyta genom förräntande af armåns pensionskassas fond, må anvisa lämpliga anslag, dels till förhöjning af pensionsvilkoren för de af armens befäl och tjenstemän, som före 1858 blifvit pensionerade, dels ock till armåns enkeoch pupillkassa.? Derjemte uttalade öfversten den önskan, att krigsbefälet ville hos K. M. anhålla, det K. M. vid afgifvande af propgsidion till rikets ständer måtte förbehålla krigsbefälet att, derest rikets ständer ej skulle finna skäl mottaga pensionskassans förvaltning på de uppgifvande vilkoren, det i sådant fall s ville stå krigsbefälet öppet att använda afkastningen af kassan, dels till bisprinande af enkeoch pupillkassan, dels till föröjning af pensionerna för äldre pensionärer. fter någon ytterligare diskussion härom, hvari deltogo grefve Björnstjerna, generalmajorerna af Klint, Loven, och Hazelius, öfverstarne af Wirsen, Nordensvan och Wijkander, framställde ordföranden proposition på bifall till generalmajoren grefve Björnstjernas förslag, gående derpå ut, att förvaltningen af armens pensionskassa bör under särskild redogörelse förvaltas af det embetsverk, som har Wadstena krigsmanshuskassa sig anförtrodd, hvilket förslag segrade med 47 röster mot 42, hvadan detta skulle såsom vilkor för öfverlemnandet af pensionskassan anses. ..Då nu den sednare delen af denna punkt skulle. till afgörande förekomma, hemställde generalmajoren af Klint att dermed måtte få anstå intilldess sig visade huruvida någon minskning af Hjafonden ifrågakomme, hvilken hemställan ifölls. Efter en längre diskussion, angående de afreservanterna framställda vilkor för pensionskassans öfverlemnande, i hvilken diskussion deltogo. generalmajorerna af Klint, grefve Björnsterna,