Aftonbladet – 26 april 1865, sida 2

SS HMM kelse, slafvisk undergifvenhet och fruktan, utan att bestämdt veta om han borde vara missnöjd eller. belåten med Rosas. Denna oroande ovisshet var ett af de medel, hvarigenom den förfärlige diktatorn stundom försäkrade sig om sina tjenares trohet. En stunds tystnad uppstod sedan polischefen gått; Rosas och hans dotter sutto båda djupt försjunkna i tankar, troligen af ganska olika beskaffenhet; padre Viquå ade lagt armarne på bordet, hvilade hufvudet deremot och sof godt. ?Gå och lägg dig, Manuela, sade Rosas till sin dotter, det är sent; klockan är öfver tu.? ?Jag är icke sömnig, sefior, och vill ej lemna er allena.? ?Jag blir ej ensam, ty Mandeville kommer hit och jag vill ej att han skall förlora tiden med att säga dig artigheter. Gå nu.? ?Godt, tatita; ropa mig om ni behöfver mig. Och Manuela steg upp, kysste sin far på pannan och tog ett ljus för att begifva sig till sin sängkammare. Sedan hon gått, denna älskande dotter, som oupphörligt tänkte på sin far, vakade öfver honom, lefde blott för honom, uppsteg äfven Rosas och började med händerna på ryggen vandra fram och tillbaka i rummet. Tio minuter sednare stannade en vagn framför husets port. SJUNDE KAPITLET. Sir John IHenry Mandeville, ?Kommer engelsmannen? frågade Rosas sin adjutant, som nu inträdde i rummet. Han är här, ers excellens.? Hvarmed var han sysselsatt när ni kom 27 ?Han höll på att gå till sängs. Var porten öppen?? ?Nej, men den öppnades genast, så snart jag gifvit mig tillkänna?.