Aftonbladet – 26 april 1865, sida 2

dem delar sig menniskoslägtet endasti vän ner och slafvar, af hvad folkslag, af hvac stånd och vilkor de än må vara. Tyrannernas moraliska öfvermakt, denne dolda makt som fängslar och förlamar men niskornas själskrafter, i förening med der argentinska diktatorns jernvilja, började med att förvåna och slutade med att helt och hållet beherrska den britiske gesandten. Bedragen af sina personliga sympatier för Rosas, fruktade han ej att utsträcka sina förbindelser med honom i yttersta grad, glömmande att det finnes menniskor, med hvilka man ej kan komma i beröring utan att sjelf antingen blifva förslafvad eller förnedrad. En gång sålunda moraliskt öfvervunnen, blef det öfriga en lätt sak. Personliga förödmjukelser fulländade verket och gjorde af det mäktiga Englands representant den undergifnaste federalist och Rosas trognaste anhängare. Kosas såg i honom ett blindt, men mäktigt verktyg för att i franska frågan genomdrifva sina afsigter, och för den historiska sanningens skull mäste vi tillstå, att om han ej lyckades deri, var det ej sefior Mandevilles fel. Omständigheterna tvingade England att förbise sin ministers antydningar och att fästa mindre vigt än eljest skulle varit fallet vid hans meddelanden om den skada franska blockaden tillfogade engelska handeln, ehuru denmna-alltid legat engelska regeringen så ömt på hjertat, att den för dess intresse varit färdig att offra vida dyrbarare och heligare sådana. Europa sysselsatte sig vid denna tid endast med orientaliska frågan, som egentligen blott var en arfsfråga, en strid mellan sultanen och paschan af Bgypten. Frankrike understödde Mehemed-Ålis anspråk, medan England blott ville medgifva honom