Aftonbladet – 25 april 1865, sida 2

En af unitarierna skall hafva lyckat undkomma efter hvad man sagt mig. cJa, en har kommit undan, och det ä af högsta vigt att uppfånga honom, emedar han troligen medförde bref till Lavalle och emedan det ej går an att, då styrelsen läg ger sin hand på en unitarie, denne unitaric må kunna säga att styrelsen är släpphändt I sådant fall betyder det föga om det är fråga om en eller om hundrade menniskor: om en person kan skratta åt styrelsens vaksamhet, kunna också tjugo, hundrade, tusen göra det. Dessutom har ju denne unitarie satt sig till motvärn och, hvad som är än värre, erhållit hjelp och beskydd; hvarken det ena eller andra får hädanefter inträffa; jag ämnar alldeles icke tillåta det. Vet ni hvarföre anarkien alltid herrskat 1 detta land? Emedan hvar och en genast med sabe!n i handen anfaller styrelsen, så snart dess åtgärder ick behaga honom. Ve öfver er och öfver alla federalister om jag skulle tillåta unitarierna sätta sig till motvärn mot dem som skola uppfylla mina befallningar! Det är ett högst ovanligt fall! sade Victorico, som allör väl insåg vigten af Rosas ord och af denna natts tilldragelser. Det är ovanligt och just derföre är det nödvändigt att cke låta det passera, emedan i sakernas nuvarande tillstånd jag ej ämnar tåla något ovanligt annat än hvad jag sjelf gör. Det är ovanligt, men det skall snart blifva vanligt, om man ej statuerar ett exempel. Merlo bör emellertid veta hvem den undkomne är, sade Victorico. Ja, men om han nu icke vet det, hvad ör ni daft Jag? Ja, ni, min polischef.