Aftonbladet – 25 april 1865, sida 2

land, men har icke antagit motiverna i det sachsiskt-baierska förslaget; ty ehuru förklarande sig benäget att öfverlåta sina rättigheter på hertigen af Augustenburg, har det underkastat denna öfverflyttning Preussens samtycke, som man på förhand visste skulle vägras. Det ger sig sken af att vilja lägga hinder i vägen för den preussiska kommissariens onpphörliga intrång i dess rätt i hertigdömena, men i dess opposition ligger en lenhet, som icke är egnad att synnerligen mycket afskräcka dess djerfve medtäflare. Detta har nyligen en händelse ådagalagt för alla. Då den preussiska krigsoch marinministern general Roon till representantkammaren inlemnade lagförslaget rörande flottan, förklarade han, att preussiska regeringen beslutit i hvad fall som helst bibehålla Kielbugten såsom örlogshamn. Österrikes sändebud i Berlin, grefve Carolyi, fick i uppdrag att begära förklaringar af Bismarck. Denne åtnöjde sig med att svara, att lagförslaget om tlottan blott innehöll begäran om ett eventuelt bemyndigande, och att man ej behöfde bry sig om general Roons tal, som haft till ändamål att inför kammaren motivera förslaget. Grefve Carolyi visade sig tillfredsställd med dessa förhalande förklaringar. Emellertid gaf den preussiska flottans förflyttning från Danzig till Kiel, hvarom de halfofficiella tidningarne berättat, grefve Carolyi en ny auledning att begärd bestämda förklaringar. Ar Bi uppskjutit sitt svar. Man kan denna affär skall så probersten på den skapen och gifv: elier mindre lifliga anmärk rike skall af redan upp icke drifva Preussen 1 icke, för att ej sätta s: gå utöfver en protest, skall hejda kabinettet i kert, att konungen af I undertecknat en kabirettsor att fiottan skall förflyttas från Danzig till Kicl Denna åtgärd skall till följd af Österrikes reklamationer kanske uppskjutes någon tid, men man kan förutse, att det endast blir ett temligen kort uppskof. Ett bref från hertigen af Angustenburg till en betydande person i Berlin, hvilket i åtta dagar befunnit sig i hr von Bismarcks händer (utan att dock vara adresseradt till honom), gifver vid handen, att hertigen är benägen att i allmänhet godkänna de anspråk, som Preussen framställt i depeschen af den 22 Febr. till kabinettet i Wien. Men hertigen gör härvid så många förbehåll, att hans samtycke är så godt som ett afslag. För öfrigt råder i Berlin en sådan harm öfver den agitation, som augustenburgska partiet vågat underhålla i hertigdömena mot Preussen, att man på allvar satt i fråga att aflägsna hertig Fredrik från Kiel Man har på förtrolig väg känt kabinettet i Wien på pulsen i detta afseende, men Österrike har hittills vändt döförat till. Saken visar blott, att Presusen är långt ifrån att vilja låna sin hand till att sätta hertien af Augustenburg på tronen. Handelsfördraget mellan Österrike och tullföreningen undertecknades i Berlin den 11 April. Det innehäller flera nedsättningar 1 den österrikiska tulltaxan, men som Österrike däraktigt nog yrkade å ett stadgande, som skulle undantaga den blifvande tull-enheten mellan Österrike och tullföreningen, skall fördraget med detta stadgande icke antagas af den preussiska kammaren, som åtminstone skall föreslå ett amendement om stadgandets borttagande. Österrikiska regeringen skall då bli nödsakad att åtnöja sig med fördraget utan detta förbehåll, hvilket de preussiska underhandlarne mot sin vilja måst låta införa i fördraget. Man torde minnas, att hr von Bismarck under sin vistelse i Schönbrunn sistl. sommar låtit aflocka sig denna eftergift, hvars kommersiella samt till och med politiska vigt han ej fullt uppskattade. Om det bibehålles, skulle tullföreningens autonomi för lång tid vara fjettrad på ett för norra Tyskland odrägligt sätt, och sjelfva de österrisiska frihandelsvännerna erkänna, att detta är omöjligt.