latas las ler Av HV TenS Janos nhalbank har sitt sate Luleå. Vid 1860 års riksdag beslöto riket ständer en mindre tillökning i det till för sträckning åt filialbanker afsedda belopp och ville ständerna härigenom företrädesvi medverka till uppkomsten af en filialbank der städes. Ständerna hafva således gjort mer: än vanligt för att få en filialbank i Luleå Låtom oss ru tillse hvad delegarne sjelfve uti denna bank funnit limpligt göra. Filialbanken kom till ständ är 1862 ocl uppgilves numera hafva en grundfond a 938,400 rdr, hvaraf hälften borde hafva varit kontant inbetald och återstoden utgöras af erundfondshypoteker, emot hvilka kreditiv af riksbanken erhållits. Det vill emellertid synas hafva varit temligen qvistigt att få ihop den stipulerade grundfonden, emedan de sig till delaktighet i banken tecknande delegarne nödgats gemensamt ötvertaga ett större : ntal odisponerade banklotter, hvilka, efter hvad det vill synas, till en stor del ännu utgöra bolagsmännens gemensamma tillhörighet. I formen kan häremot endast den anmärkning göras, att banklott uti solidariska bankbolag bör egas af en namngifven person, på det att ingen tvetydighet må företinnas i händelse den solidariska ansvarigheten skulle komma i fråga att anlitas Men i sak företer sig här ett högst anmä ningsvärdt förhållande, ty vederbörlig inbetalning till grundfonden för dessa banklotter lärer icke hafva skett. Med en prisvärd öppenhet upptages uti de offentliggjorda räkenskaperna ett konto som kallas delegarnes gemensamma låneräkning?, hvilken betinnes vara skyldig banken 67.900 rdr, och uppgiives denna skuld uppkommen för inbetaluing af 50 procent å delegarnes gemensamma louer?. Denna skuld hade direktionen bort betrakta såsom bristande inbetalning å tecknade lotter. för hvilken, enligt bolagsordningen, olörd igen bort lagsökas. Men det är ej så Jätt att gå till doms med sina principaler, och som isynnerhet denna direktion troligen kände med sig alt den vid bolugsstämman verkligen behöfde pöräkna principalernas öiverseende, lät direktionen de förfallna aktieinbetalningarne antaga formen af en från år till år balancerad stående skuld. Man skall visst icke kunna beskylla denna bank för någon älventyrlig oförsigtighet att på uppoch atskrifning kning hafva emottagit betydliga, vid anfordran betalbara belopp: på deuna räkning hafva under hela äret 1864 insättvingarne uppgåct till 10.900 rår och galdot vid årets slut var 0. Det ser ut som om denna gren af penningströmmen bottenfrusit i anseende till bankens nordliga läge. ; En annan rörelsegren synes deremot vara , mera i direkti-.nens smak: Först med fyra, men sedermera blott med tre sedelutgifvande banker, neml. Mälareprovinsernas, Wermlands och Örebro enskilda banker, halva öfverenskommelser träffats, gerom hvilka dessa banker förbundit sig, att mot en låg ränta lemna filialbanken 10 å 20,000 rdr månatligen i deras egua banksedlar, hvaremot filialbanken åtagit sig att tid efter annan återbetala de erhållna försträckningarne, dock aldrig i de respektive enskilda bankernas egna sedlar utan endast i andra enskilda bankers eller riksbaukens sedlar och filiabankens anvisningar. De sedelutgilvande bankerna tro sig dymedelst hatva försäkrat sig om en utväg att sprida sina banksedlar och filialbanken har vetat förskaffa sig betydliga bidrag utan både kaostnader och besvär. Det ligger nemligen nära till hands, att, när tilialbanken lyckats göra dylika aftal med flere enskilda banker och när vexelbruket väl en gång blifvit ordnadt, så betalar man den ena enskilda banken med från e annan nyss ankommen färsk remissa. Detta påminner om den lilla nätta komedien Hon narrar dem alla?. För dem, hvilka genom filialbankernas stiftande trodde sig halva åstadkommit en kraftig bjelp för riksbankens sedelcirkulation, bör detta lilla faktum ej gå tförloradt. I afsecude på utlåningen företer denna bank några egendomligheter. Kort efter dess öppnande uppställde direktionen såsom in regel, att de låntagare, som icke voro delegure i banken, skulle betala högre ränta ? än låntagande delegare, och denna ränteskilnad var ingen ob tydlighet, ty den uppgick ända till 2 4, så utt när delegarne er)d lade 6 4 ränta nödgades personer utom borti laget betala 8 4. Dessa vilkor, huru be-Jå tuvgande de än må synas, lära dock icke d hafva varit särdeles tryckande för allmänheten, ty lånetillgångarne synas till allra s; största delen hafva varit upptagna af del-h egarne, förmodligen på det att allmänheten ej skulle lida af den höga ;äntefoten. Säsom befå vis härpå må anföras något om kreditivrörelV sen — om maneljest kan kalla ettsädantstillase s stående för en rö ; 1y af ett till 65 delo egare beviljadt kreditivbelopp, stort 575,850p rdr, voro vid 1864 års början utestående a 516,145 rdr. Under året hatva blifvit inPp satte 154,810 rdr, men åter uttagna 190,425 rdr; hvaraf synes att nära nor hela det d beviljade beloppet, under hela året stått och iortfarande står ute hos respektive delsi egare. Ej nog med att banken behandlar uj allmänheten siyfmoderligt, direktionen Sylär nes i sin tur behandla delegarne utan allt hi undseende. Det befinnes nemligen att direktionens medlemmar, under eu eller anbi nan form, af denna lilla bankinrättning såk som försträckning innehaft mer än 300,000 rdr. Län få väl en igt :eglementet ej lemnas på längre tid än 6 månader, men man sh hjelper sig fram genom att bevilja omsättningar, utan att besvära lånutagaude direktionsledamöter med några kapitalafbetalninv gar. Detta är rätt beqvämt och behagligt st om man så vill, men tll all olycka, ehuru till bankväsendets sanna gvgn och bästa, gjorde en direktionsledamot i Luleå konkurs, och i denna konkursmassa lärer banken hafva att fordra omkring 150,000 rdr. Allting är stort eller litet endast i jemförelse med något annat, och vi bekänna, att i jemförelse med det nu anförda försvinner till en obetydlighet att banken i öfrigt har att bevaka i konkurser omkring 23.000 rdr och att, ehuru någon punktlighet iliqvider visserligen icke blilvit ifrågasatt, 37 personer blifvit under året lagsökta. re Bland lånedokumenterna har uppdagats,rö att sex lån utestodo mot nant af trädvarar I