Aftonbladet – 24 april 1865, sida 3

ve ende fonaler ns peislulsKkassas och derunder Stas samtliga räkenskaper underkastas m-d revision mf rikets ständers revisorer och aflemnas me årligen tilll kammarrätten. för att der granskas.? 50 Ryttmäistaren Lagerhjelm afgaf ett skriftligt, irI protokollet bifogadt. anförande, hvari ban till gal slut, anscende att krigsbefälet under alla förPr I hållandem ej bättre kan vårda svenska armöns nintressen och bebof än att med fullt förtroende fverlemma dem i svensk konungamakts händer, :0emedan dle af ingen lifligare omfattas, anhåller inom bifall till afdelninge: örslag. erste IVijkander försvarade krigsbefälets been I fogenhet att för pensionskassans öfverlemnande ställa vilkor; bestred den påstå jli en I heten af Ikassans återställande i händelse af been hof, liksom generalmajoren af Klint föreslog att rul genom aifdrag från pensionskassans kapitalfond bereda understöd åt enkeoch pupillkassan; anC krigsmanshus, armens pensionskassa måste beo. traktas såsom en oafhändlig egendom, hvars afkastning armån egde för sin pensionering använda. Någon. eganderätt tl sjelfva fonden borde deremot icke ifrågasätta ty dengenom kunde äfwen uppstå frågan om afstående Jemväl af denna eganrderätt. Hvad anginge statens åliggande: att bestrida pensioneringen, så vore detta redian omförmäldt i 1757 års reglemente. Det nu väckta förslaget innebure alltså ett återupplifvancdde af den första grundåsigten samt skulle gemom pensioneringens besörjande på en linie bereda enkelhet och konseqvens. Talaren gendref tör öfrigt åtskilligt af hvad öfversten Klinckowström anfört. Kaptenen frih. B. Lejonhufvud ansåg att, derest pensionskassan skulle komma att till staten öfverlåtas, borde sådant ske med full eganderätt och med inskränkning till blott förvaltningen, e1är kassan i alla fall sannolikt i tidernas längd komme att med statens egna medel sammaunbandas och i dem uppgå. Då likväl got katrakt vid öfverlåtelsen icke kunde ifragakonma och således icke något kontraktsbrott vore att befara, fann friherren armen vid kassans öfverlemnande icke böra eller kunna fästa några andra vilkor än att armen måtte tillförsäkras, att dess tjensteman eliter vissa bestämda år: komme i åtnjutande af pensioner med viss procent af innehafvande löner. Genom ett sådant besstämmande af nsionerna, vunnes äfven den fördelen att, derest nya löner tillkomme :J eller de äldre förhöjdes, någon särskild reglering jef pensionerna ej vore behöflig. Önskligt hade dock varit, att regleringen at armens löner kunnat föregå pensionsregleringen, cnir E borde grundas på den förra. den af landut skomiten uppgjorda pensions, stat, så medförde den i vissa aiscenden en försämring i pensionstörmåner derigenom, att rättigheten att vid tidhgare år mot expektansalgilters erläggande taga afsked med rätt till pension borttagits. Uti afdelningens I rslag tili beredande af törbättring i de redan afskedades pensionsvilkor instämde talaren, under förklarande att detta förslag syntes bättre än det friheiren sjelf i detta ämne atgilvit. Ofverste Nawckhoff fann afdelningen hafva ger I nom sin historiska utredning tydligen adagalagt armens efanderätt till sin pensionsinr ttning. K. M:ts projosition, hvilken innehöll t amställning af de oligenheter, som med pensionsväsendets nuvarande organisation voro förenade, angat älven vilkoret för dera. undanrödiande, nemligen statens ötvertagande af sjelfva pensions nrättningen. Aldelningens majoritet hade visserligen uppfattat vilkoret endast såsom ett sätt bland andra att uppnå det atsedda målet, och atdelningen haade derpå grundat sitt förslag, ehuru en sådan grund icke kunde anses tilltörhtlig. då den sammianställes med propositionen. Res vanterna iåter hade föreslagit, att pensionsinr ningens förvaltning borde till något af statens embetsverk öfverlemnas; men ötverste förbehåll dervid hatva bort göras om rättighet för armen att genom sina revisorer deltaga i granskningen at pensionsinrättnivgens förvaltning, hvarigenom icke allenast kontrollen öfver denna förvaltning varit ät armen bevarad, utan äfven etc vackert minne af itragavarande inättning bibehållits. Att använda någon del af pensionskassan till enkeoch pupilikassans understödjande kunde tal. desto mindre gilla, som detta vore ett för pensionskassan främmande ändamål samt dessutom, i händelse pensionskasean komme att till staten öfverlemnas och armen derigenom befriades från atpitter till denna kassa, algitterna till enkeoch pupillkassan utan olägenhet kunde höjjas, och sisträmnde kassas bestånd sålunda betiryggas. Generalimajoren grefve Björnstjerna tillst öfverlemniandet till staten al pensionsk valtning och föreslog tor denna ötverlåtelse följande, hån såväl atdelningens som reservanternas vilkor afvikande, förbehåll: :o Kassan skall ständigt under särskild redogörelse torvaltas af det embetsverk, som har Wadstena krigsmanshustond sig antörtrodd. Endast räntan får användas, och denna blott såsom bidrag till befälets och armens civila embetsmäns pensionering, jemte nödiga förvaltningskostmader. 2:0 Ackzordsamorteringsfondens förvaltning öfverlemnass till samma embetsverk. 3:o Staaten öfvertager pensionskassans förbindelser af I hvad slag de vara må. Ofversteen Söderhjelm erinrade, i afseende på 3:dje puwikten i aidelningens förslag, att om statens andel i armens pensionskassa blefve från densamma utbruten, armens andel då skulle qvarstå som en ruin, oförmögen att fullgöra sin bestämmelse, och för hvilken pensionskassans reglemente skulle upphöra att vara gallande. Da likväl i sådant ta!l KM. komme att i sista hand bestämma om fondens disponerande, vore talaren iörvissad, att armens fördel dervid icke skulle blitva förbisedd: men han fann dock förhåliandettörtjent al krigsbefälets uppmärksamhet. Örverste Stål yttrade att, då enhgt hvad ihans ag vore visadt, hvarken kassan eller dess örvaltning kunde till staten ölverlemnas, samt pensionskassan alltså måste af armen bibehållas, pensionsväsendets ordnande, enligt berörda förslag, vore både praktiskt och enkelt och äfven kunde vid nästkommande riksdag bringas till verkställighet, hvaremot om pesionerimgen skulle göras bemoende af en föregående lönereglering, densamm:a möjligen skulle komma att tör obestämd tinl undanskjutas. Otversten trodde ock att, deresit rikets ständer egt kännedom om den at beredmingsaidelningen lemnade historiska utredning, iörslaget om pensionskassans öfverlemnande tilll staten icke blitvit tramstäldt. Öfverstee Lilliehöök, som i vissa afseenden fann ig af föreegående talare iörekommen, aflemnade ett skriftligt, protokollet bilagdt yttrande. Otverstee Nordenswan föreslog att första punkn skullee ertålla följande lydelse: att krigsbelet, soma med liflig erkänsla erfarit rikets stänlers afsigst att öfvertaga armens hela pensionsväsende. 1 med tacksamhet inginge på en sådan reglering deraf. att staten öfvertager pensioneringen al shväl redan varande som blitvande pensionärer. Ofversten frih. A. G. Lejonhufvud instämde i de två första punkterna at greive Björnstjernas förslag, men önskade i tredje punkten mera bestämda uttryck. Kapten Hazelius uppläste ett anförande, hvaruti han på appeina skäl yrkade bifall till reservanternas förslag om pensionskassans öfverlemnande till staten på de angitna tre vilkoren, med tilllägg af ett nytt mom. i första punkten, innehållande att staten äfven öfvertager ackordsan orteringsfonden. . Detta plenum fortsattes på eftermiddagen samma dag, skolande vi i . orgon redogöra för hvad på aftoner då förekom. såg att, i likhet med dorationen till Wadstena 4 l i j l f I gi la la, LIT ha ge eg sk vis sel stö rel na 80 rd na hj nu tio ga om till gj. oci ha tin me jer vill alt oc vis ne att