Aftonbladet – 24 april 1865, sida 3

DJ vr VV BISIEMS STRULA MUM VISE skall dekretera omedelbar underkastelse och återinträde i unionen. En af denna församlings medlemmar, Grundy, har redan ;Jaflagt trohetsed åt unionen, och man vänItade att hans fleste kolleger skulle följa exJemplet. Öfverallt i Nord-Carolina vill man ingå på slafveriets upphäfvande, och man -I var öfvertygad att Davis och rebellionens lÖfriga chefer i Richmond endast kämpade I för att förskaffa sig bättre underkastelsevilI kor, nemligen full amnesti och egendomsI konfiskationens upphäfvande. Richmonds fall. Från Newyork skrifves den 5 dennes rörande de vigtiga tilldragelserna i Virginien: Richmond är vårt!? så skallade den 3 dennes jubelropet genom hela landet, från Atlantiska ända till Stilla hafvet. Unionsflaggan svajar åter stolt öfver kapitoliet i den fordna rebellionens fordna huivudstad. Den uppsattes derstädes af de fordna slatvar, de nuvarande svarta unionssoldater, som under general Weitzel på morgonen den 3 inträngde i staden. Republiken har triumferat öfver feodalismens däligaste, mest afskyvärda form; kriget är afgjordt och går med jättesteg sitt slut till mötes. Hela norden är liksom bedöfvad af öfverraskning och glädje. Den eljest till det yttre så moderate amerikanaren har under intrycket af de sednaste tilldragelserna blifvit högljudd och meddelsam som en hetlefrad fransman. Det finnes ej ett endu hus som ej hissat unionsflaggan. Folksamlingar bilda sig på alla offentliga platser, de rika illuminera och hurraropen för Grant och Weitzel vilja ej taga slut. Rätterna och skolorna stängdes vid segerbudskapets ankomst, de offentliga myndigheterna, försäkringskompanierna och bankerna togo sig vierabend, klockorna ringde och segerskotten dånade i stadens alla delar: kortligen, Newyork hade påtagit festdrägt, öfverlemnande sig jublande och triumterande åt den mest uppsluppna glädje. Hvar och en handlar sjeliständigt, men dock i samklang med sin granne. Det jubel, som icke räder endast här, utan skallar genom hela landet, är det frivilliga uttrycket af massornas känslor och glada hänförelse. Jag hade redan börjat att göra en skildring af striderna som rasat sedan den 29 Mars om besittningen af de till södern förande jernbanorna och dermed :direkt om besittningen af Petersburg och Richmond. Men ru är det öfverflödigt att sända utförlig redogörelse för Grants operationer, sedan föremålet för desamma vunnits på det mest lysande sätt. Tillåt mig derföre blott yttra några ord, för att sätta er i stånd att bättre uppfatta de sednaste operationerna. Grant började dessa den 29 Mars dermed, att han från sitt högqvarter söder om Petersburg framträngde i sydvestlig riktning mot södra jernbanslinien. Lee störtade sig först kl. 10 på aftonen samma dag med ursinnig häftighet mot unionshären, för att senombryta dess linie; men han nödgades med betydande förlust åter draga -sig tillbaka. Torsdagen den 30 tvang det häftiga regnet båda härarne att inställa fiendtligheterna. Den 31 tillbakakastades väl Grant ur sina positioner vid Boydtownvägen, som jöper parallelt :med södra jernvägen; men det lyckades honom på eftermiddagen att drifva fienden tillbaka och intaga dess ställning. Vid samma tid hade Sheridan med sitt kavalleri fremträngt längre vesterut och gaf sig sken af att vilja angripa jernbanornas sammanbindningspunkt längre vesterut vid Burkersville. Denna krigslist lyckades. Lee sände förstärkningar till de skenbart rotade punkterna och blottade på detta sätt ind verk i och omkring Petersburg. Grant vände sig nu med hela sin makt mot Peersburg och tvang Lee på söndagen den 2 April till en afgörande strid. Sedan krigsyckan länge vacklat hit och dit, fäste den ig slutligen vid unionshärens fanor. Reellerna, hvilka under de tre första daarne kämpade med dödsföraktande raseri yntes slutligen hafva blifvit uttröttade ar t förfärliga blodsarbetet. Det ena fästet röfrades af unionisterna efter det andra, ch natten mellan den 2 och 3 drogo de ig i all tysthet tillbaka. Vid dagens inrott den 3 inryckte de första unionskolonerna i Petersburg. Richmond hade liktiigt blifvit utrymdt af Lee, och Weitzel g staden i besittning kl. half 9, hvarvid an festligt och jublande mottogs af stadens 1vånare. Han fann der 28 lokomotiver, 50 jernbansvagnar och betydande krutförider. Lee hade flytt med största skyndumhet, gatorna voro betäckta med vapen, ch hittills hafva 20,000 fångar fallit I serarnes händer. Hvart Lee vändt sig och m han ännu har en organiserad armå, amstår ännu icke klart, och telegrafdeescherna äro ännu ganska förvirrade. 9Säert är emellertid att Grant förföljer rebeliären längsefter Appomatox och Sheridan i ktning mot Burkersville, och det är sanolikt att Lees här upphinnes af dem. Utan it här inlåta mig i vidare spekulationer m hvad som kommer att hända, anmärker g blott, att Thomas närmar sig Lyncharg från Knoxville och sålunda skall afära Lees återtågslinie. Sherman har tegraferat, att han tilltror sig kunna slå ohnston och hindra honom att förena sig ed Lee. Det är karakteriserande för Grant t han, i stället för att fira segerfester, icke onar sig sjelf och sina trupper någon hvila, jan genast efter den vunna lysande segern 4 dagar outtröttligt förföljt Henden. LinIn, som följde rant, hade sjelf teleaferat unionshärens framgångar och ingade med de segerrika trupperna i Persburg öch Richmond. Från sistnämnda ad har han tillsändt sin fru ett tele am, nedskrifvet i Jefferson Davis hus. Ågra främmande sändebud skola åtfölja ncoln. Den uppgift, hvars lösning nu återir, unionens iekonstituerande, är, sedan ärdet utfört sin sak, ännu svårare än sevn i fält. ÖVm fAllklantaocnacoman 48