Aftonbladet – 24 april 1865, sida 2

ooo nns STOCKHOLM den 24 April Telegrafen bringar oss den stora nyheten, att general Lee kapitulerat med sydstaternas hufvudarme. Om man också icke kan säga, att kriget i och med detsamma är slut, om man äfven skulle kunna antaga, tt den sydstatsarme, som under generalerna Johnstone och Hardee opererar i NordCarolina, häårdt ansatt at Shermans segerrika här, skulle lyckas taga sin tillflykt till Syd-Carolinas och Georgias bergstrakter och der kunna hålla sig någon tid; och om äfven några andra armåspillror skulle lyckas rädda sig på andra sidan Mississippi och en lien tid Bortåt kunna forsätta kampen i Texas, så är dock unionens fullständiga seger numera fullkomligt viss. Det är nu redan algjordt, att den stora nordamerikanska republiken, hvars strand besköljes af Atantiska hafvet, Mexikanska iken och BStilla hafvet, skall ega bestånd. Ty det var härom striden numera egentligen gällde. Negerslafvarnes befrielse skulle man numera, efter händelsernas utveckling, knappast ha kunnat undvika i sydstaterna, äfven om dessa hade lyckats upprättbälla ett särskildt statsförbund. Den stora politiska betydelse, som denna den stora republikanska unionens seger eger, icke blott för Amerika, utan äfven för Europa, blir isynnerhet klar för ass, om vi tänka oss, hvilka de närmaste politiska följderna skulle blifvit om ett motsatt förhållande inträffat, om sydstaternas gene aler intagit Washington och Newyork och om unionens armåer måst sträcka gevär. Man har redan haft tillfälle att se, huru den rojalistiska och absolutistiska lustan i Europa ifrigt spekulerat uti denisöndring, som hoat att sönderslita den nordamerikanska republiken. Upprättandet at kejsardömet Mexiko är naturligtvis ingenting annat än en bonapartisk spekulation på Förenta Staternas upplösning och fall. Sydstaterna skulle utan tvitvel mycket snart varit mogna för det monarkiska systemet. Medan det stora inre kriget i Nordamerika pågått hafva England, Frankrike samt till och med Spanien pä ett synnerligen öfvermodigt sätt blandat sig in i Nordoch Sydamerikas angelägenheter. I Peru, vid La Plata, på Domingo, i Nicaragua, öfverallt såg man, att det icke vidare var fråga om att hysa någon respekt för det republikanska stjernbaneret. Nu skall bladet i detta hänseende vända sig på ett märkligt sätt. Om också flera är skola åtgå att bota de skador i det inre, som kriget trambragt, så har den nordamerikanska republikens makt i det yttre genom detta krig oändligt tillvuxit. Den har att befalla öfver en ofantlig, krigsörvad och 3egervan armå och en flotta, med hvilken ingen annan i verlden nu kan mäta sig. Särskildt torde den från Europa importerade mexikanska monarkiens dagar snart vara räknade. Napoleon gjorde utan tvifvel klokast, om han så fort sig göra lät hemtade illbaka sina i Mexiko qvarlemnade trupper och läte den af honom kreerade kejsaren? Maximilian få följa med på samma gång. Den handfull europeiska legoknektar, hun förskaffat sig, förslå icke att upprätthälla hans tron ens emot mexikanarne, sedan konjunkturerna i Nordamerika blifvit sådana de nu äro. En omständighet, som bidrager till att stegra glädjen öfver unionens seger, är att den öppnar utsigt till att vår handel på Amerika, som betydligt lidit af kriget, åter skall lifvas, och att man der åter skall erhålla en behöflig afsättningsort för några af vära vigtigare exportartiklar.