Aftonbladet – 22 april 1865, sida 3

biträde, skola året förr än detta erfordras, genom länsstyrelsen, hushållning sällskapet eller den inom länet anställde agronomen, insända skriftlig ansökan till landtbruks; akademiens förvaltningskomitt, som remitterar ansökningarne till vederbörande landtbruksingeniör, för uppgörande af förslag till reseplan. Denna granskas derefter af förvaltningskomiten, och efter skedd fastställelse länder den till efterrättelse. Förvaltningskomiten tillser noga att ingeniörernas resor tillskynda statsverket minsta möjliga utgift, hvadan besöken hos reqvirenterna vanligen ordnas och fortgå i mån som dessa äro till hvarandra närboende och så att ingen onödig förlängning i resorna eger rum. Men derigenom uppstå ofta för reqvirenterna väsentliga olägenheter. De påkalla hans råd och biträde för olika agronomiska arbetsföretag, hvilka ofta hvar för sig vid olika årstider fördelaktigast kunna utföras. Om nu ingeniören icke vid en sådan årstid får eller kan inställa sig, hvilket är beroende af den för honom fastställda reseplanen, som vanbgen omfattar 2 å 3 län och 8 å 9 månader, så förfelas stundom derigenom i mer eller mindre mån ändamålet med hans besök, och resekostnaden blir sålunda i mån derefter förspilld. Sålunda är exempelvis den jordegare, som vill omlägga och täckdika sin träda — ett arbete, som endast kan och får utföras på försommaren — mindre betjent med ingeniören, om han inträffar der först på eftersommaren, och en annan jordegare, som vill afdika en af vatten fördränkt äng eller eänka en sjö, är också föga betjent, om ingeniörens besök inI faller tidigt på våren eller sent på hösten I vid högt vattenstånd. Flera grundförbättringsarbeten vid jordbruket äro för öfrigt af den beskaffenhet, fatt jordegaren har lika stort behof af ingeniörens råd under sjelfva arbetets utförande, som vid arbetsplanens uppgörande. Det är Idock klart, att endast undantagsvis kunna begge dessa vigtiga åtgärder (planläggningen och dess verkställande) omedelbart följa på hvarandra. Men äfven der sådant kan ske, är det omöjligt att landtbruksakademien Ikan, med hänsyn dertill, långt på förhand ordna ingeniörens resor och anvisa den till: räckliga tiden dertill, hvartill skulle fordras, jemte andra omständigheter, en ganska stor och noggrann sakoch lokalkönnedom. Det har också visat sig att ingeniörerna nödgats till reqviren!ternas nytta göra afvikelser från den fastställda rereplanen. Men häri ligger också ett öfvertygande bevis för olämpligheten deraf att landtbruksakademiens förvaltningskow.it har det speciella bestyret med planen för ingeniörernas resor inom hvarje län och fördelningen af deras arbetsdagar hos hvarje särskild reqvirent. Tvifvelsutan borde dessa specialangelägenheters ordnande lämpligast böra uppdragas åt hvarje hushållssällskaps delegerade särskildt, som lättare kunna sätta sig i direkt beröring med reqvirenterna, och landtbruksakademiens åliggande torde skäligen kunna inskränka sig endast till att, sedan reqvisitionerna inkommit, bestämma huru lång tid hvarje ingeniör kunde af hushållningssållskapet få disponeras — akademien sedermera förbehållet att granska hans arbetsberättelse och reseräkning. Malmöhus läns hushållningssällskap har också i sin ofvan omförmälda till K. M:t ingifna skrifvelse oförbehållsamt uttalat den utan tvifvel ganska riktiga åsigten att det hittills brukliga sättet för reqvisitionernas insändande till Stockholm och reseplanens uppgörande derstädes (i landtbruksakadejnien) hvarken befrämjar utöfvandet af landtbruksingeniörernas verksamhet i landsorten, eller uppfyller det dernäst väl hufvudsakligen afsedda ändamålet, att underlätta den åt landtbruksakademiens förvaltningskomitå hittills anförtrodda uppsigt och kontroll öfver landtbruksingeniörernas förrättningar och resor?. Ofvanberörda olägenheter hafva inom Malmöhus län länge varit insedda, desto hellre som intensiva grundförbättringsarbeten derstädes i ganska stor skala verkställas. Olika förslag hafva väckts till desammas afhjelpande. Det ena har gått derpå ut, att en af statsagronomerna skulle blifva anställd uteslutande inom nämnde län och af staten erhålla lön och reseersättning; det andra åter, att en af staten aflönt ingeniör anställes för länet, hvars hushållningssällskap då af sina medel bekostar hans resor, i hvilket fall ej blott ordnandet af hans verksamhet utan äfven kontrollen derå utöfvas af länsstyrelsen eller af hushållningssällskapets beredningsutskott i stället för af landtbruksakademien. Sist anförda alternativ framställes i hushållningssällskapets ofvan anförda skrifvelse till K. M:t. Hushållningssällskapet erinrar i sammanhang dermed, att genom nämnde förslags antagande uppkom för staten en ej obetydlig esparing. som ökades i den män äfven andra län följde exemplet från Malmöhus län, och hvarigenom tillgång bereddes till aflönande af ett ökadt antal landtbruksingeniörer i statens tjenst, en tillökning som väl behöfves, enär de förlidet år tjenstgörande ingeniörernas antal utgjorde blott 10 för rikets 24 län. Det synes otvifvelaktigt att denna framställniog, som vittnar om hushäållningssällfkapets nit för utvecklingen af länets jordbruk, skall vinna regeringens bifall. Oberäknadt den fördel, som beredes staten genom en minskad utgift, vinnes äfven den, att länets jordbrukare beredas ständig tillgång på en agronom, som ej blott skyndsamt kan tillkallas vid hvarje förefallande behof, utan äfven sättes i tillfälle både att uppgöra arbetsplanerva och öfvervaka deras noggranna utförande. Det vore särdeles önskligt om den åtgärd, som Malmöhus län sålunda föreslagit, vunne efterföljd äfven inom andra län, der nyttan af densamma ganska snart skulle blifva synbar. M, fe OK RK maa se me mm aa m