Aftonbladet – 22 april 1865, sida 2

I frihetens och hyfsningens rena luft, utan för att mätta sig af vild glädje öfver frånvaron af allt slags tvång. Och detta samma folk, som nu reste sig ända från Patagonien till Bolivia, krossade också genast all rättvisa och civilisation, så snart dessa ville sätta gränsor för dess naturliga, våldsamma lidelser. Rosas hade insett detta och utan att pryda sin panna med diademet, uppsteg han på den tron, der blott en monark felades, och uppsatte en inbillad afgud, kallad konfederationen i det tempel, der det blott felades en franciscanermunk. Att öfvergå från Spaniens 16:de århundrade till Frankrikes nittonde, var mera en poetisk dröm än en tanke hos upplysta statsmän; följderna af denna dröm framstodo tydliga i den reaktion som representerades af Rosas, denne blodige Messias, ifrigt väntad af argentinska befolkningens fanatism, värdig dotter af den spanska vidskepelsen; af Cuitifio, denna befolknings hopp och glädje och af hans blodbesudlade hand, som skoningslöst lyftade dolken öfver landets ädlaste hufvuden. (Forts. följer.)