Aftonbladet – 22 april 1865, sida 2

som Rosas lyftat till samhällets höjder, för att med dess pestartade andedrägt qväfva allt ädelt, allt stort, frihet, dygd, rättvisa, hade tidigt blifvit van vid den obetingade, blinda lydnad, som den råa massan alltid måste visa den öfverlägsna själskraft, hvaraf den blifvit kufvad. Rosas hade gått långt i menniskokännedom, han hade deraf gjort en vetenskap, i hvars första grunder naturen undervisade honom och som sedan genom eftertanke och aktgifvande på menniskors onda böjelser fullkomnades. Han hade deraf gjort en vetenskap, hvari han allena var mästare, konsten att låta menniskorna sjeltva förderfva och förstöra hvarandra genom att uppväcka och stegra alla de otyglade lidelser, som slumrade hos en okunnig befolkning, hämdgirig af naturen och hetsig af klimatiska orsaker. Det är möjligt att utgången af vårt stora revolutionsdrama hade blifvit helt annorlunda, om generationen före oss, i stället för att låta hänföra sig af konstitutionella drömmar och chimeriska republiker, mera studerat nationens karakter, mera sysselsatt sig med dess politiska uppfostran och sökt göra den mottaglig för ett väl ordnadt styrelsesätt; mera sysselsatt sig med dess: moraliska uppfostran och sökt undanrödja den okunnighet, sökt bilda den naticonalinstinkten som ligger i vägen för frihetten och ingifva den de vanor, som äro ett fritt folk både egna och nödvändiga. Folket är till sitt ursprung rent spanskt och endast relisionen har tillika med vördnaden för tronen slagit fast rot i dess sinne. Då tronen störtades och de katolska kyrkorna ådrogo ig förakt och vanvördnad, borttogs också len enda tygel, som hittills lagt band på Amerikas lägre befolkning, som kallade sig tt fritt folk derföre att det sönderbrutit, cke de spanska konungarnes spira, utan de wojor dessa konungar pålagt dem, derföre tt det krossat, icke den monarkiska tradiionen, utan sina förtryckares omedelbara yranni, krossat detta, icke för att inandas