Aftonbladet – 22 april 1865, sida 2

otålighet, medan i hans ögon lyste hela de: magnetiska kraften af hans mäktiga vilja som fängslade banditens både blick ocl själ, såsom genom trollkraft. Ja ers excellens, en har undkommit svarade han och nedböjde hufvudet ur stånc att uthärda Rosas blick. Och hvem ?? Merlo bör veta det, men som jag ej ha sett honom sedan han gaf oss signalen...? ?Men huru undkom unitarien? Jag vet icke... Jag skall säga ers excel lens... då vi anföll dem, flydde en af den till stranden, några soldater förföljde honom men, säga de, han var beväpnad med er lång värja och dödade tre af de våra, och sedan, säga de, kom man honom till hjelp.. det var nära engelska ministerns hus.? Nåväl, och sedan?? Sedan kom en soldat och berättade mig allt detta och jag skickade ut åt alla hål för att förfölja honom... men jag såg icke huru han kom undan.? Och hvarföre såg ni det ej?? frågade Rosas i en hotande ton och med ännu er af dessa blickar, för hvilka Cuitifio darrade som ett vildt djur inför djurtämjaren. Jag var sysselsatt att — affärda de andra fyra, svarade kommendanten utan att se u . Pia dessa ord sköt Viquå sin stol så häf. tigt från bordet, att både stolen och hans bufvud stötte mot väggen. Manuela der. emot, blek och darrande, vågade ej göra en rörelse eller se upp af fruktan att möta sin fars vredgade blick eller Cuitifios blodiga hand. Viquås häftiga rörelse väckte Rosas uppmärksamhet, och detta lilla afbrott var utan tvifvel tillräckligt för att ifva hans tankar en annan riktning, hans lynne en annan skiftning, ty detta sednare ombytte efter omständigheterna, beskaffenhet, uttryck och temperatur inom en sekund. Jag frågar er allt detta, sade han, lugnt som i början af samtalet, Cemedan just denne unitarie förmodligen medförde bref och de