foga henne. Mulatten, som emellertid var angelägnare om mat än om kyssar, åtnöjde sig med att låta sina flottiga läppar vidröra det mjuka, glänsande håret, som delade sig öfver Manuellas vackra panna och beskuggade hennes tinningar. Ers vördighet är en narr, sade Rosas gapskrattande. ?Så der kysser man ej en vacker flicka. Och du, slyna! Om det i stället varit en ung vacker gosse, hade du minsann ej gjort några svårigheter. Med dessa ord fyllde han åter vinbägaren, som han tömde i ett drag, medan hans dotter, hvars kinder och panna betäcktes at en brännande rodnad, sakta borttorkade de tårar, som harm och blygsel pressat ur hennes sköna, strålande ögon. Rosas fortsatte emellertid sin måltid med samma förträffliga aptit som då han började den. När steken var slut började an med kycklingen, verefter kom sallaten och slutligen sötsakerna. Alltemellanåt kastade han en köttbit till padre Viquå som till en hund, under det han då och då utbytte några ord med honom. Manuela sade ingenting, men det var lätt att se hvad slags samtal hon höll med sig sjelf. Den der kyssen smakade dig ej, tror jag?? sade Rosas slutligen till sin dotter. Huru kan ni göra mig en sådan fråga? Ni tyckes finna ett nöje i att förödmjuka mig inför de eländigaste varelser pi kan finna rätt på. Hvad betyder det att denne är en fåne? Eusebio är också en sådan, och dock har jag för hans skull blifvit utsatt för det allmänna åtlöjet, då han på öppen gata ville omfamna mig, och då ingen vågade hindra honom derifrån, emedan han var guvernörens favoritnarr?, sade Manuela med harmfull stämma och med det allra lifligaste ansigtsuttryck, som tydligt sade