Jo, låt taga in maten. Manuela gick ut i matsalen och Rosas satte sig på kanten af sin säng, drog af sig stöflorna och framtog ett par skor, hvari han stack sina bara fötter. Derefter stack han handen under västen för att känna efter om det af fina stålringar sammansatta harnesk, som han bar, satt stadigt, hvarefter han följde sin dotter till matsalen. Bordet var dukadt och derpå framsattes nu på en gång en ofantlig oxstek, en stekt kapun, en skål med sallat och ett fat med sötsaker. Två buteljer Burdeos-vin stodo framför Rosas kuvert. En gammal mulattqvinna, på en gång kokerska och hushållerska, passade äfven upp vid bordet. Rosas ropade på Viquå som åter insomnat i sitt hörn, och satte sig sedan till bords med sin dotter. Behagar du stek? sade Rosas till Manuela, under det han afskar ett stort stycke sådan åt sig sjelf. ?Nej, tatita.? ?Se der, ät kyckling då.? Och medan Manuela, mera för sällskaps skull än af annan orsak, bröt en vinge af den stekta kycklingen, förtärde hennes far det ena stycket stek efter det andra, samt nedsköljde dem med glas på glas af det förträffliga vinet. Man skulle, att döma efter denna ypperliga aptit, snarare föreställt sig att Rosas erhållit goda än dåliga underrättelser från provinserna. ?Sitt ned, ers vördighet, sade han till mulatten, som med giriga blickar tycktes sluka köttstyckena, och som ej lät bjudningen upprepas två gånger. Servera honom kött, Manuela?, tillade han. Manuela lade ett stort stekstycke på en tallrik, som hon framsatte åt mulatten, hvilken dervid betraktade henne med en blick