? Alla, seiitor?, sade Manuela, hvars ifve: afsvalnat och som nu återtog sitt vanliga behagliga sätt att vara, alla, som komm: hit, synas hafva sammansvurit sig för at skrämma mig; alla tala beständigt om de faror som omge er.? Hvad slags faror menar du?? Oh! ingen talar om krigets faror elle om politiska faror, men alla söka öfvertyge mig att hvarenda unitarie kunde vara färdig att stöta dolken i ert hjerta, min far; alla bedja mig vaka öfver er, icke lemna er al. lena, låta väl stänga alla husets ingångar och dylikt; alla sluta med att tillbjuda mig sina tjenster och ingen gör det uppriktigt. Hvarföre tror du det? Hvarföre jag tror att de ej uppriktig vilja mig väl? Tror ni, min far, att per soner som Garrigös, som Torres, Aransg och Garcia, att alla dessa menniskor. som söka er gunst, äro i stånd att offra sit lif för er, för nägon annan menniska i verl. den? Om de frukta en olycka är det hvar ken för min eller för er skull, min far, utar blott för deras egen.? Det är möjligt att du har rätt, svarade Rosas, utan att synas fästa någon vigt vid Manuelas ord, och sköt bakelsefatet till mulatten, som genast slukade dess innehåll, hvarefter han satte upp det för ansigtet för att med tungan uppfånga hvarenda sockersmula som kunde stannat på dess botten. Men på en gång fängslades allas uppmärksamhet af ett buller utanför husets port, liknande starkt hästtraf. Mulatten nedsatte tallricken helt förskräckt, Rosas lyssnade ett ögonblick och gaf derpå sin dotter ett tecken som hon visste betyda att hon borde gå ut för att efterhöra orsaken till bullret, som nu upphört, liksom om man stannat utanför guvernörens boning. (Forts.)