Aftonbladet – 21 april 1865, sida 2

amle, som vid första tillropet störtat upp iksom för en elektrisk stöt och som nu stod vid bordet, med handen på svärdfästet och rocken hängande som förut öfver axeln, med ena ärmen på ryggen och den andra på bröstet. Redan förlåtet, sade Rosas; underteckna detta. Gubben mottog den penna Rosas räckte honom och skref i kanten på papperet med darrande hand namnet: Manuel Corvalan. Du borde dock kunnat lära dig skrifva litet bättre då du var i Mendoza, sade Rosas, skrattande, till Corvalan, som ej svarade honom ett ord, utan stod som en bildstod vid bordet. Hör på, fortfor Rosas alltjemt skrattande, hvad svarade Simon Pereira 24 Han svarade att kostnaden för truppernas beklädnad stigit med trettio procent. Såå!6 sade Rosas och vände sig om på stolen, så att han kom midtemot Corvalan. I morgon klockan tolf går ni till honom och ger honom ett par, tre örfilar inför alla som för tillfället äro närvarande och säger honom för hvar och en att det är jag som skickat honom dem. Har ni förstått mig?4 Ja, ers nåd. Nåväl, huru ämnar ni då göra? cHans nåd guvernören skickar er denna, upprepade Corvalan trenne gånger, hvarje gång med högra flata handen slående ig på venstra armen, med djupaste vördna för den emottagna befallningen. Rosas gapskrattade, skrifvarne smålogo, men hans excellens adjutant bibehöll sitt orubbliga allvar. Hör på, general, vid hvad tid kom den der läkaren hit, som sitter der ute? Klockan var tolf på förmiddagen, ers nåd.