Aftonbladet – 20 april 1865, sida 3

dast lyckan frälsa diktatorn; enligt all möjlig och mensklig beräkning borde han duka under derför. Emellertid arbetade han natt och dag för att eätta i rörelse alla de krafter öfver hvilka han egde att befalla. Likväl, vi måste upprepa det, räknade han sjelf endast på att denna förening af gynnsamma och oväntade omständigheter, som man kallar lycken, skulle rädda honom ur den belägenhet, hvari han befann sig natten mellan den 4 och 5 Maj. Det är klockan tolf samma natt som vi inträda i hans boning vid gatan El Restaurador. I husets förstuga, der det var alldeles mörkt, lågo utsträckta på golfvet och in svepta i sina ponchos, två gauchos och åtta indianer från Pampas, beväpnede med sablar och terzeroler, hknande så många bandhundar som bevakade den illa stängda porien ät gatan. En ofantligt stor gård, utan en enda lykta som upplyste den, upptog det inre af byggnaden. Från denna gärd ledde en dörr till ett temligen siort rum, med ett bord midt på golfvet, hvarpå stod en armstake med blott ett enda ljus, samt några simpla stolar, på hvilka trenne män mera syntes ligga än sitta. De hade alla tre skägg och mustacher, ponchon öfver axlerne och sabeln i bältet, samt ett utseende likt det som utmärker en polisbetjent i London eller Paris, stadd på jagt efter någon förrymd galerslaf, eller någon som borde befordras till galererna. Midtemot denna dörr, på andra sidan af gården öppnade sig en lång, smal och mörk gång, med tre dörrar, en i slutet och tvenne på hvar sin sida deraf. Dörren till venster ledde till ett rum utan gemenskap med något annat, der en svariklädd man half