Aftonbladet – 20 april 1865, sida 2

I het vaka öfverallt, med lika mycket mod möta alla fiender, men öfverallt blefvo händelserna honom öfvermäktiga, och blott hans egen djerfhet ingaf honom ännn förtroende till hans krafter. Mot slutet af Mars hade Rosas skickat genej rel La Madrid att understödja hans vacklande makt i de revolutionerade provinserna. Men nästan allena som han var, hade ej Quirogas camle medtäflares tapperhet varit tillräcklig för det uppdrag han åtagit sig, och han låg I nu i Cordoba, för att, om möjligt samla omkring sig några af sina fordna vapenkamrater. För att kunna understödja Eschagiie och Oribe i Eutre-Rios hade Rosas slutligen till det yttersta pröfvat tålamodet hos befvlkninIgen i Buenos Ayres cch under månaderna Mars och April 1840 låtit utfärda och verkställa en förordning, som på det skamlösaste sätt besksttade invånarne i denna olyckliga provins, nemligen de som ej voro förklarade federalister. Dessa, af hvad stånd och vilkor eller ålder och yrke de än voro, mäste välja mellan att antmgen som simpla soldater gå in vid armån, eller ock bekosta utrustandet af fem, tio eller ända till fyrtio stridbara män. I annat fall insattes de i mer och mindre strängt fängelse tills de fullgjort dessa utskrifningar. Detta var emellertid blott början af den skräckperiod, som å ena sidan inträdde, under det att å andra sidan deraf ökades den hänförelse och den patriotiska feber, som grep ungdomen vid underrättelserna om Lavalles segrar och som förorsakade den ifver att emigrera, hvarigenom La Masboreas dolkar fivgo så flivg sysselsittning i Bueuos Ayres. Sjellva staden var emellerjäd nästan öfrergifven: alla de som fruktafhe wtskt. 4 mm.