Aftonbladet – 20 april 1865, sida 2

Armåen kommer kanhända att marschera ge nom hela republiken och du är ej van vi sådana strapatser. Du är född på mi fars gods och har blifvit uppfostrad tillsam mans med mig, utan attbehöfva underkast dig strängt arbete. Jag tror att jag ej p nägot sätt gifvit dig anledning att beklag dig. Beklaga mig, seflor? sade Firmin me tårar i ögonen. Jag hyser fullkomligt förtroende för di; och du har oinskränkt makt öfver mina öt riga tjenare. Jag tror ej att min far nå gonsin gifvit mig en häst, utan attjag bed honom om en för Firmin, och det finnes fi ryttare i Buenos Ayres, som ej skulle vilj: ega de hästar du rider. Det skulle verkli gen vara ledsamt om vi vore tvungna at skiljas. Jag blir aldrig coldat, sciior. Förr skal jag låta döda mig än öfvergifva er. Skulle du också kunna offra ditt lit föl att lyda en befallning af mig, om jag rå kade i några svårigheter? Javisst, sefior!4 svarade Firmin ir.ed der uppriktiga ifvern hos en adertonårig yng ling, som känner sitt bjerta slå af det mac man synes inandes med luften på Pampas slätter. Jag tror dig4, sade Daniel, och om jag cj på denna långa tid kunnat pröfva dit hjerta vore jeg värd att blifva bedragen. Nåväl, jag skall då söka rädda dig från konskriptionen, efter du föredrager att stanna hos mig. Men hör nu noga på hvad jag har att säga dig: i morgon bittida går du med en blomsterbukett till Florencia, och lå hon mottager den lemnar du henne detta oref. Derefter går du med detta andra bref ill don Felipe Arana och med detia tredje ill öfverste Saloman. Läs noga utenskrif