Aftonbladet – 20 april 1865, sida 2

dessa våra dagars helige behagat yttra och anföra. Vi förmoda att Allehanda, eller den bland dess patroner, som i detta fall fört pennan, drager försorg om, att vi med görligaste första få en modifikation af tryckfrihetslagen, som från de föremål för mensklig kunskap, öfver hvilka man må ega att i tryck offentliggöra sina tankar, undantager riksgäld-fullmäktiges förklaringar. Anledningen till den nya Alehandadoktrinens uppställning år den, att en författare, som tecknar sig J. L., fördristat sig att uti ett bihang till Göteborgs Handelstidning offentliggöra en genomförd kritik af riksgäldsfullmäktiges förklaring öfver de af statsrevisorerna gjorda anmärkningarne mot fullmäktiges åtgöranden för sista jernvägslånets upptagande. Att kritiken funnits besvärlig för vederbörande visar sig tydligt nog af denna hejdlösa förbittring, som till och med vänder sig mot yttranderättens fri het och synes vilja tillintetgöra densamma, för så vidt den lemnar tillfälle att granska handlingar, härflytande frän riksgäldsfullmäktige. PFordrer icke formen inom ett ordnadt ?somhälle? — utbrister Allehandaförfattaren -— att, sedan en officiel organ me7de?lat sina anmä:kningar och den oficiella ?myndighet, mot hvilken dessa anmärknin?gar äro, med skäl eller oskäl, riktade, in?kommit med sin förklaring, ärendets af örande, utan vidare skriftvexling å någon?dera sidan inför allmänheten, örverlemnas ?till rikets ständer, som ensamma äro be?höriga domare öfver de framkastade tviste?frågorna ?? Bland orsaker, som tyckas i Allehandas ögon böra lägga hinder i vägen för och göra otillständig hvarje offentlig granskning af fullmäktiges förklaring, förekommer en, som vi icke böra undanhålla våra läsares kännedom. Det är den omständigheten, att revisorernas berättelse i fyra förseglade särskilda konvolut ingifvits till riksståndens kanslidirektioner. Skada blott att denna sekretess, som Allekanda här synes vilja påyrka, så illa iaktages, att man tillåter sig att med Postoch Inrikes Tidningar kring land och rike försä:da tryckta kopior af dessa omsorgsfullt förseglade och högtidligen deponerade berättelser. Ja, man har, hvad riksgäldsfullmäktiges egen förklaring angår, hållit så föga på sekretessen, alt man utlemnat förklaringen till Dagligt Allehandas tryckeri flera dagar innan den blef justerad. Ar det kanske meningen att dessa hemlighetsfulla dokumenter lemnas tryckta i almänhetens händer blott för att de skola vara vederbörligen spridda då ständerna en gång taga saken om hand, men att allmänheten dessförinnan skall blunda och ej taga någon notis om deras innehåll? Allehanda, som antager att signaturen J. L. betyder Julius Lindström och af den omständigheten att hr L. vore medlem af statsrevisionen, tager sig anledningatt beteckna J. L:s skrift såsom offiviös, ser deri en försvårande omständighet vid den begångna förbrytelsen att offentligen granska fullmäktiges förklaring. Om man nu gissat rätt i afseende på författaren, kunna vi dock icke inse, att denne i förevarande fall uppträdt annat än såsom enskild person och att granskningen alltså är lika litet oMiciös som officiel. Och vi kunna icke inse, att en persön, derföre att han varit statsrevisor, skulle gå i mistning af den alia andra medborgare tillkommande rättigheten attitryck offentliggöra sina tankar. Hans egenskap af I. d. statsrevisor åstadkoz.mer ingen annan förändring i hans ställning till ärendet än utt han genom dess föregående handäggning är mer förtrogen med detsamma än de flesta andra och följaktligen mera kompetent att derom yttra sig. Men detär kanske också just der som skon klämmer. Det är den grundliga sakkännedomen, den öfvertygande bevisninzen, som fallit vederbörande oläglig, och man skulle helt säkert icke tagit saken så illa om författaren varit mindre säker på sin sak och tillätfventyrs gifvit hugg på sig genom en eller annan felaktig uppgift. Förebärandet att den anfallna? myndigheten är urståndsatt att försvara sig, är endast en ny sofism till de öfriga, genom hvilka Allehandaförfottaren söker vända diskussionen från sjelfva saken till en etikettsfråga. Om någon gitter försvara riksgäldsfullmäktiges tillgöranden, eller om någon bland dem sjeltve vill ytterligare göra det, är tillfälle dertill i pressen, der det s. k. anfallet? skett, och vi tro att Allehandas äldre årgåogar förete bevis på, att denna utväg icke blifvit försmådd vid föregående likartade tillfällen. Det är nemligen ett alldeles grundlöst förebärande af Allehanda, att en offentlig granskning af riksgäldsfullmäktiges förklaringar öfver gjorda anmärkningar är något hittills för tidningspubliciteten helt främmande förhållande?. Deras beryktade förklaring rörande lotterilånet var föremål för en långvarig offentlig polemik, i hvilken vi med temlig visshet erinra oss att äfven Allehanda deltog, och det fanns anledning förmoda att Allehandas uppträdande vid nämnda tillfälle kunde betecknas såsom officiöst med vida mera skäl äå hr J. L:s för närvarande. Man spårar för öfrigt i hela Allehandaartikeln mycket tydligt inflytelsen af en person på hvilken kan tillämpas det bekanta: Han tålde lätt kritiker, så snart de rörde någon ann. K. M:t har, enligt Posttidningen, under den 11 dennes, till dess envoy extraordinaire och ministre plenivotentiaire vid preusiska hofvet utnämnt ministerresidenten vid talienska hofvet frih. OC. Hochschild. Under samma dag har K. M:t till legaionssekreterare vid dess beskickning i Washngton; utnämnt) kammarherren, vicet cerenonimästaren. andre sekreteraren i utrikeg4 a rm