Aftonbladet – 20 april 1865, sida 2

mv om USEVUTAROLV ton 20 April Det är ingenting sällsynt att få höra de mest hårdnackade motständare till frihet och framåtskridande föra på tungan liberala fraser och gifva sig min af att vara nitiska reformvänner, ända tilldess fråga blir att taga något verkligt steg framåt på fribetens bana. Då kan man vara förvissad att några de obotfärdigas förhinder förefinnas och att de icke kunna gilla vare sig tiden eller sättet för genomförandet af den reform, för hvilken de för öfrigt, enligt eget påstående, intressera sig så litligt, som trots någon. I Denna klass af politici är ingalunda egenI domlig för vårt land. Man finner dylika i alla länder. Den berömda engelska frihetskämpen Bright har nyligen i England halt anledning skildra dem i ett tal, som han hållit mför valmännen i Rochdale. Denna ort representerades i underhuset af Richard Cobden och valmännen voro samlade för att öfverlägga om, hvem som skulle blifva hans efterträdare. Två kandidater hade anmält sig. Den ene, hr Potter, är liberal; den andre, hr Brett, hade erkänt Jsig vara en anhängare af lord Derby, d. v. s. en tory. Det var denne Brett och hans likar, som Bright skildrade inför valmännen i Rochdale, yttrande dervid bland annat: Den mot oss uppträdande kandidaten hr Brett framställer sig såsom afgjord och trofen anhängare af lord Derby, och följaktigen gillar han lord Derbys politik. Jag ) påstår, att lord Derbys politik framför allt gått ut på, att två millioner skulle lefva på förknappning; att hela detta förhatliga, j dumma och förderfliga protektionssystem skulle upprätthållas (högljudt bifall); och hans politik har gått ut på att hålla Frankrike och England för alltid splittrade genom att tillintetgöra verkningarne af Cobdens ärorika traktat (högljudt bifall); och hans politik har gått ut på att hålla millionerna i okunnighet, emedan han vägrade att tilllåta den beundransvärda penny-tidningen att intränga i folkets hem och dagligen undervisa det (högljudt bifall); men dessa herrar äro allesammans vänner af det goda, som blifvit uträttadt. (Skratt.) Sedan vi egnat åratal af våra lif (entusiastiskt bifall), sedan vi från ungdomen till mannaåldern sträfvat för utbredandet af sunda principer och goda lagar, och gjort detta till trots för det förenade motståndet från alla herrar Bretts i England, så framträda herrar Bretts och förklara, att spanmälslagarnes afekaffande var en god sak (skratt), att franska traktaten var en nyttig åtgärd och pressfriheten en stor välsignelse, men icke desto mindre sluta de sig till lord Derby (munterhet), och om man frågar dem om någon enda fråga, som icke tillhör det förflutna utan framtiden — de kommarde 20 åren, skall man få mot herrar Bretts utkämpa en lika hård strid för hvarje blifoande framsteg som man fått kämpa mot dem och deras själsfränder för de förflutna 20 åren. (Bifall.) Jag köpte i cag på morgonen ctt tory-blad för I penny (munterhet och bifall), och jag läste deri ett tal, som förmäldes vara hållet af mr Brett, och jag var nyfiken att se hvad han tänkte om parlamentsreformen. Han är mycket artig mot de arbetande klasserna som sakna rösträtt (munterhet), han är till och med så artig att han förklarar sig anse dem lika redbara och intelligenta som de klasser, hvilka stå öfver dem — d. v. s. öfver dem i besittning af egendom; men han är mycket rädd för en egenskap hos de arbetande klasserna — den bekymrar honom alldeles ofantligt — den nemligen, att de äro så talrika. (Högljudt och långvarigt bifall.) Det anses eljest i allmänhet såsom en fördel för ett land att det är folkrikt. Jag befarar, om än här i landet finnas många som äro jemförelsevis fattiga, det skulle ha funnits ännu fler om man följt mr Bretts politik; men om hos de arbetande klasserna, de orepresenterade, finnes lika mycken redbarhet och intelligens som hos de andra klasserna, så ville jag gerna veta, hur någon kan oroas öfver att mera redbarhet och intelligens inkommer i vår valmanskår. (Bifall.) Mr Bretts teori är, att de orepresenterade klasserna äro så talrika, att de skulle öfversvämma och fördränka hvad han kallar de öfver dem stående klasserna. Jag kan icke föreställa mig såsom möjligt, att redbarhet och intelligens, i huru stor qvantitet som helst, kunna fördränka redbarhet och intelligens hos ett mindre antal. (Bifall.) Jag dristar påstå — och jag hoppas den tid skall komma, som skall visa, om jag spätt sannt — att då de arbetande klassernas redbarhet och intelligens lägges till de andra klassernas redbarhet och intelligens, skola vi få i parlamentet representerad en långt större qvantitet redbarhet och intelligens, än som nu är händelsen.?