Aftonbladet – 19 april 1865, sida 3

UTRIHES. FRANKRIKE. Efter det lagstiftande kåren förkastat opositionens amendement om Algerien, disKuterades den 12 dennes den adressparagraf, som handlar om Italien; till en början förkastades det vensterns amendement, som i temligen sväfvande ordalag yrkade de franska truppernas hemkallande och en fullständig tillämpning af noninterventionsprincipen i Italien. Genom denna omröstning var ej den romerska frågan afgjord, utan återupptogs straxt derpå med anledning af ett amendement af flera medlemmar af majoriteten, hvilka önskade erhålla ett votum af kåren till förmån för påfvens verldsliga makt. Kolb-Bernard — försvarade amendementet. Diskussionen skulle följande dagen fort-ättas, och man trodde att Thiers då skulle hålla ett längre tal. Ett lagförslag har blifvit inlemnadt till lagstiftande kåren om införande af frihandelssystemet till förmån för den franska handelsflottan genom att modifiera navigationslagarne. Förslag går ut på att bevilja fri införece! till Frankrike at alla skeppsbyggerimaterialier. På sex måvader skola utländska fartyg kunna naturaliseras till franska mot erläggande af 2 francs pr ton. Om tre år skola denna och alla andra till skydd för den franska handelsflaggan pålegda afgifter upphöra. Om sex år skola alla tullsatser och afgifter afskaffas, med hvilka handelsvaror, som införas från nederlag öfverallt i Europa, äro belagda. Alla dessa å:gärder skola utsträckas till kolonierna. Sjöfarten mellan Frankrike och Algerien skall kunna idkas under hvad flagg som helst, och generalguvernören blir berättigad att tillåta utländska fartyg föra handelsvaror mellan hamnarne i kolonien Algerien. Vi hämnde för några dagar sedan, att Camille Doucet och Pråvost Paradol blifvit valda till medlemmar af franska akademien, men att Jules Janin, den senares medtäfla re, icke lyckades erhålla mera än 14 röster. Det enda fall af fritt val, som återstör landet, är valet till medlemmar af akademien. Men resultatet af dett innebar något mera än ett omdöme om kandidaternas litterära förtjenster. Jules Janin och Pråvost Paradol täflade om en ledig stol — den förre är Frankrikes förnämste criticus, den sednare en oförskräckt kämpe för ministeransvarighet och af rättigheten för lagstiftande kåren att föreslå lagar såsom nödvändiga vilkor för en fri styrelse. Båda voro fullt kompetenta, om endast deras litterära meriter togos i betraktande; men den ene hade aldrig väckt de maktegandes misshag, hvaremot den andre hade råkat i onåd hos Persigny, och efter denne ha alla inrikes-ministrar sökt att lägga kafle i munnen på den förhatlige. När två sådana män skulle ställas under omröstning inför den sista fria valförsamling, som finnes i Frankrike, var det naturligt, att icke allenast Paris, utan hela den intellektuella befolk