Aftonbladet – 19 april 1865, sida 3

AMIN be Från Japan förmäles, att vintern äfven der varit mycket sträng och att trakten kring Yokuhama är betäckt af snö. Vidare om den nya Jernhandteringen. I Aftonbladet lästes ej längesedan en uppsats af signaturen A—1l rörande ståltillverkningen enligt Bessemers metod och dess vigt för Sverge. Författarens värma för fäderneslandets väl och hans uppriktiga önskan att befordra jernindustriens framsteg i förening med nästan fullkomlig oerfarenhet om de i verkligheten be!intliga förhållandena fresta mig att med några rader påpeka de misstag författaren gör till följd af sist nämnde omständighet, under det jag skänker de båda förstnämnda egenskaperna sann högaktning. ag börjar med det påståendet, att något motstånd emot införandet af Bessemerprocessen icke finnes till. Ty det kan icke gerna kallas motstånd, att de flesta icke förändra sina verkstäder och sitt tillverkningssätt, för att tillegna sig en uppfinning, hvilken visserligen är en bland tidehvarfvets största och mest lysande, men icke derföre, åtminstone till en början mest vinstgifvande. De bruksidkare, hvilka egt mod att tillegna sig den nya metoden, hafva haft och hafva ännu betydliga svårigheter att bekämpa. Arligt arbeta dessa herrar för reformen; men ingen kan med minsta fog begära, att de skola för allmänheten framlägga sina kalkyler. Det matie väl vara nog, att tillträde till deras verkstäder i allmänhet icke nekas och att metodens tekniska del är tillräckligt utarbetad, för att derpå crunda kalkyler som A—I1 sjelf gjort. Då man besinnar, hvilka ihärdiga bemödanden det kostat, först att utarbeta metoden som skedde i Sverge, sedan att tillvägabringa produktens afsättning utom riket, som alldeles icke är, hvad A—I1 tror, en lätt sak, och slutligen i närvarande stund att blifva fullkomligt herre öfver icke blott tackjernsberedningen för ändamålet utan öfver sjelfva ståltillverkningen i sina minsta detaljer, så må man väl törundra sig öfver den obetydliga bekantskap med personer och förhållanden som ger mod att klandra de förra och vilja leda de sednare med så klena bevisningsgrunder. Kurde A—Il hjelpa bruksegare att för någorlunda antagligt pris sälja endast vanligt valsadt stångjern, skulle han förvärfva sig odödlig ära. Alla talenter, som Stockholms utmärkta grosshandelskår eger, förslå knappast att betinga antagligt pris för valsadt stångjern. Huru mycket mindre kunna de åstadkomma i afsättning af en ä nu nyare vara, valsadt Bessemerstål,. A—Il t lar om ?vanligt? pris för detta stål. Hvar och en finner huru lätt han behandlar sitt ämne. A—LI bör göra sig fullkomligt fri tör den farhågan att våra bruksegare låta skrämma sig af eller blindt tro på gängse rykten. I hvarjehanda kunna fe misstaga sig, men de äro icke åtkomliga för A—l:s kritik. I t. ex. Dannemora bergslag skall A—Il förgäfves söka den allra minsta böjelse för anläggning af ett Bessemersverk; men skälet är hvarken lättrogenhet eller okunnighet. Närmaste direktör på jernkontorets stat skall utan tvifvel lemna tillfredsställande upplysningar häruti, om grannlagenheten tillåter et. Några få ord om sättet att kalkylera öfver tillverkningskostnaden för Bessemerstål. Tackjernet, som användes till Bessemerprocessen är dyrare än annat tackjern, antagligen bör det värderas till 3,25 rdr pr centner i närvarande stund. Arbetsoch materialkostnaden för förvandling af en centner tackjern till stål kan möjligen antagas till 1 rdr pr centner. Verkstaden deremot för Bessemertsståls beredning och valsving torde svårligen kunna beräknas till mindre än 50,000 rdr. Jag vet att denna kostnad gätt till 100,000 rdr. Ränta och amortering derå är 9000 rdr årligen. Stälets valsning kan antagas kosta 1,50 rdr pr centner i arbete och brännmaterial. Omkostnaderna äro icke högt räknade. Vi komma med dessa data till nästan samma tillverkningsris af omkring 9 rdr, som A—l, om nemligen tillverkningen kan utsträckas till 9000 centner årligen. Härtill böra läggas ökad förvaltningskostnad, provisioner och omkostnader vid försäljningen, förlagsränta, ökade bruksomkostnader m. m. Vi våga säga, att de allraflesta af Sverges bruksegare, som kunna göra Bessemerstål, skola tacka A—Il, om han kan garantera dem endast 1 rdr ren vinst på hvarje centner. För öfrigt borde A—Il veta att försäljningspriset på stångjern är 7,75 rdr och icke 9 rdr. Slutligen några ord om fruktan för utländska kapitaler. Ingenting är mera ogrundadt än denna fruktan. När svenska kapitaler icke räcka till, hvarföre skulle man anse det olyckligt att utländska kapitaler inkomma, för att lifva industrien ? Har man någonsin hört att ett land eller ett folk blifvit skadadt deraf, ett utländska män inflyttat och gifvit ökadt lif åt industrien. Det var ju så våra fordna stora konungar gjorde: de inkallade kunnige män och arbetare! Det vill mera till att öka landets välmåga, än att blott utsträcka handen efter den vinst, som A—l förespeglar.