Aftonbladet – 19 april 1865, sida 2

nu ordnadt på bästa sätt. Firmin komme i morgon middag för att få veta huru Edu ardo befinner sig, och i morgon afton kloc kan sju är jag här. Glöm ej att göra hvac jog bedt dig om och frukta ingenting.4 Oh! jag är blott orolig öfver dig och din vän! svarade Amalia hNifligt. tJog tror dig, men ingenting ondt skal hända o0ss.4 Oh! sefior Daniel Bello har ett ofantlig: infytandef, sade Aleorta småleende unde: det han fästade sina vackra uttrycksfulla ögor på sin lärjunges intelligenta drag. 4Beskyddad ef herrar Anchorener, råd gifvare åt hans excellens, sefior ministerr don Fe.ipe och korresponderande ledamot ai Folkets Sällskap! sade Daniel med ett all. var, som kom de båda andra att utbrista i skratt. Skratta, skrattaX, sade Daniel, men jeg skrattar ej; jag vet hvartill alla dessa fit lar äro mig nyttiga. Låt oss nu gå, Daniel. Låt oss gå, sefior. God natt Amalia; farväl tills i morgon, sade Daniel och kys ste sin kusins hand. Godnatt, doktor, sade Amalia, som följde de båda herrarne ut i korridoren, hvarifrån de genom trädgården gingo ut till stora porten, der Firmin väntade dem med hästarne. Då Daniel gick förbi fönstret till Eduardos rum, kastade han en blick dit in och såg Pedro sitta vid den sårades hufvudgärd. Några ögonblick sednare galopperade han och doktor Aleorta utåt den mörka och ödsliga Largogatan, hvarifrån de togo genaste vägen till staden. Utanför porten tillläkarens hus, skildes läraren och lärjungen. Daniel stannade utanför ett hus på Victoriagatan, hvars port Firmin öppnade. Det var