Aftonbladet – 15 april 1865, sida 4

ret i Trie: ad som för dädsfall och unt ej något knpitals men har vänner som, i förlitan på hans rättskaffenhet, arbetsamhet och skicklighet, skulle förskju:a nödiga medel ät honom, om de icke fruktade att förlora dem ifall den unge mannen skulle dö tidigt. De taga en försäkring på hans lif, och dermed försvinner all fara, ty om han dör få de sina penningar af försäkringsbolaget. Någon uppbär en inkomst så länge en annan person lefver. Om han försäkrar denna persons lif, får han vid dess död ut ett kapital, hvilket ger honom lika stor årlig ränta, som den inkomst han törlorat. Någon har att vänta en viss summa när han hinner en viss ålder. Lefver han icke så länge, går denna summa förlorad för hans familj. Genom en lifförsäkring för tidrymden intill den bestämda åldern kan han törvissa sivu moder eller syster, hvilka eljest skulle vara blottställda, om en motsvarande ersättning. XI. Försäkra ditt If, emedan det är lättaste såttet att gåra donatianer. För hvar och en är det utan tvitvel en stor glädje att kunna genom testamente ihågkomma slägt, vänner och tjenare, eller att på det sättet understödja någon nyttig inrättning, någon förening, skola, hos eller dylikt. Lättaste och säkraste säte: att bereda sig utväg till detta är att taga lifförsäkring. Ens rörelse kan till slut gå illa och efter ens död bli ofördelaktigt realiserad, ett testamente öfver ärfd eller för ärfd egendom kan bli klundradt, men en palice blir ovilkorligt kontant utbetald till den, för hvars räkniug den är tagen. XIV. Försåkra did lif, Ny derigenem föriäsger du de Hvar och en som besökt väl ordnade inrättningar för fattiga och ålderstiona har väl märkt det välgörande inflytande, som det lugna och bekymmerfria lifvet der har utöfvat på invånarne och huruledes de ick blott hatva ett godt lynne. utan ifv i för sin ålder friska och vanligen lefva Det är en allmän regel att gamla menniskor, som kämpat mot bekymmer, men till slut få plats på en sådan inrättning eller å annat sätt blifva försörjda till döddagar blifva liksom föryngrade och uppnä en mycket hög ålder. Det är äfven så allmänt kändt, att det ej behötver någon nirmare bevisning, att sinnesfrid och sorglöshet är ett af de bästa medlen att bibehålla krop pens helsa och föröka lifvets längd. Mo huru många gamla personer leiva icke i ständig och rättmälig öra öfver huru det skall få med deras familj när de lägga ihop sina ögon! De hafva ej försäkrat sitt lif, deras helsa är rubbad, och de sörja bittert öfver att de försummat att i tid genom en