Aftonbladet – 15 april 1865, sida 3

så alt de 1 Kuldscha boende manascnurerna befinna sig i fullkomlig okunnighet om hän. delsernas gång. Kuldscha är förstörd och invånarne flydda. Med anledning af diskussionen om torgirågan. Till Redaktionen af Aftonbladet! II. Under sistlidne September månad tillsatte beredningsutskottet en komitå, bestående af numera aflidne generaldirektören Fåhreeus, öfverste Stål, advokatfiskalen Billbergh, byggmästaren Alm och snickarmästaren Edberg, hvilka hrr fingo i uppdrag att värdera en del af de inom S:t Clara, Kungsholms och Adolf Fredriks församlingar belägna egendomar, som kunde komma att tagas i anspråk, dels för jernvägens, dels för stadens behof. Detta komitebetänkande har legat till grund för de priser jernvägsstyrelsen erbjudit under hand, hvilka dock, ehuru tillagda 50 procents förhöjning, afslagits af de allra flesta jord-innehafvarne. Såsom bevis på komitens otillförlitliga värderingar torde få omnämnas, att egendomen n:r 1 Uggleskans, hvilken stadsfullmäktige nu tillhandlat sig af C. E. Blom för 200,000 rdr rmt, blifvit af komitn värderad till endast 90.000 rdr. Trots expropriationslagens tydligaord, att jord eller egendom skall uppskattas efter det värde densamma för egaren har, har komiten tilltrott sig att, utan egarnes hörande, åsätta värden. Detta har också föranledt sådana misstag, såsom t. ex. att min tillhöriga egendom, hvilken för en mängd år sedan bhfvit utlagd till och beskattad såsom tomt, ar komitån blifvit klassificerad såsom planteringsland och såsom sådant fått det orimligt höga värdet af omkring 16,000 rdr, efter tunlandet räknadt — ett pris, som de flesta planteringslands egare med tacksamhet skulle mottaga, ehuru jag icke kan acceptera detsamma. omittbetänkandet har i öfrigt erhållit en sådan dementi, att dess ytterligare framdragande väl icke gerna kan såsom bevisning numera ifrågakomma. Men såsom ett bevis på tillförlitligheten aj värderingar, torde jag få anföra följande: hr byggmästaren Alm har såsom ledamot af drätselnämnden värderat staden tillhörig mark uti qvart. Fyrfoten Mindre, hvilken skulle till sammanbindningsbanan afträdas, till 3 rdr pr qvadratfot. Såsom komiteledamot har hr Alm värderat enskilde tillhörija tomter i samma qvarter till blott 1 rdr qvadratfoten, ehuru dessa sednare äro betydligt mera värda, då de genom sin form äro fullt lämpliga till byggnadstomter, ty den staden tillhöriga del af qvarteret utgöres ej af annat än remsor, som icke till sådana tomter kunnat användas. Såsom tillägg ber jag vidare tå anföra, att hr Alm var säjare till den i min föregående uppsats omnämda, af kapten Ekenstjerna inköpta tomten vid Norrmalmsgatan, hvilken, ehuru betald med 1 rdr 92 öre pr qvadrattot, dock till både belägenhet och grund är sämre än tomterna i qvart. Fyrfoten Mindre. För att ännu en gång återkomma till diskussionen, hade kapten Nerman uti sitt andragande flera oriktiga uppgifter, hvilka jag dock anser besvarade genom hvad jag förut yttrat. Men kapten Nerman hade också ett nytt förslag till expropriationslag, nemligen att inköpspriset med 50 proc. förhöjning skulle ligga till grund för expropriationsnämndens värdesättning. Jag förmodar, att nästkommande riksdags lagutskott, hvilket förmodligen kommer att få behandla mänga motioner i detta ämne, skulle blifva hr kaptenen högst tacksamt för upplysving huru fingerade köp, hvilka i massa troligen skulle blifva en följd om hr N:s förslag blefve lag, skulle kunna förekommas. Afven torde med detsamma en upplysning vara af nö den, nemligen om det är kapten N:s mening, att ifall jord eller egendom tillfallit sin egare såsom gåfva eller arf, egaren skall afstå densamma till samma pris, d. v. s. intet, med 50 proc. förhöjning derutöfver. Innan jag afslutar denna uppsats, hvilken kanske tröttat läsaren, vill jag dock bemöta ett af hr grosshandlaren Wallenbergs yttranden: att tomtspekulanters pretentioner borde stäckas?, eller något dylikt. Jag har för min del trott mig kunna antaga såsom handelsprincip, att hvarje vara må gälla hvad den kan?. Då jag icke kan tvinga någon menniska att till något pris köpa ens den minsta af mina tomter, hvad ondt ligger det väl då uti, att jag antager ett erbjudet pris, hvilket i verkligheten ej öfverstiger, tvärtom understiger, gällande tomtvärden, äfven om detta pris skulle lemna mig en god vinst? De tomter, jag till staden skulle ha försålt, voro afsedda till ett produktivt ändamål, hvarpå stadcn troligen kommit att skörda goda inkomster — men finnes det under sådana förhållanden någon skyldighet för mig att genom en ytterligare nedsättning i det öfverenskomna priset göra en extra kontribution härtill? Hade här varit fråga om att tomterna skolat användas till byggande af ett sjukhus eller annan välgörenhets-inrättning, hvars tillkomst varit beroende af en prisnedsättning å min sida, då hade man kan. ske haft någon skymt af rättighet att beskylla mig för prejeri, ifall jag ej ingått derpå, men nu kastar jag detta or tillbaka på dem, som vid en offentligt diskus. sion i sak, kunnat lättsinnigt nog fälla detta och dylika yttranden. A. W. Sundstedt. Rättegångsoch FPolissaker. Sjelfmord. Enligt till konungens befallningshafvande i Stockholms län inkommen rapport har disponen: ten af fideikommisshemmanet NWiddeby i Össmo