Aftonbladet – 15 april 1865, sida 3

Farsoten i Petersburg. I britiska underhusets möte den 6 April meddelade G. Grey, att regeringen på telegrafväg instruerat sir A. Buchanan i Petersburg att genast skaffa så fullständiga underrättelser som möjligt om denna farsot samt tid efter annan meddela allt som han finge veta om sjukdomens ursprung, natur och botemedel. Britiska sändebuden i Berlin, Wien, Köpenhamn och Stockholm samt konsulerna i Östersjöhamnarne hade jemväl fått instruktioner att inberätta, om sjukdomen skulle visa sig på något af dessa ställen. En läkare hade äfven fått befallning att genast afresa till Petersburg för att undersöka och beskrifva sjukdomen. Talaren redogjorde derefter i korthet för de från sir Å. Buchanan och lord Napier meddelade telegrammerna. Konsuln i Danzig har jemäl telegraferat, att derstädes var en hjernsjukdom rådande och angrep hufvudsakligen barn. Från Warschau hade britiska konsuln telegraferat, att visserligen några fall af tyfus der förekommit, men att ingen sjukdom af sådan utbredning, att den förtjenade namnet epidemi, vore gängse i Polen. Konsulerna i Königsberg och Stetuin rapportera, att ingen epidemisk sjukdom funnes derstädes. Likaså inberättar konsuln i Memel, att inga spår af farsoten visat sig der eller i närgränsande ryska provinser. Dr Murchison, läkare vid Londons feberlasarett, upplyser i Times, att recurrentfeber varit väl känd i Storbritannien och Irland under de två sista århundradena, att den utgjorde till väsentlig del den irländska epidemien 1847 och vid samma tid var gängse i Bchlesien och öfra Tyskland. Dödligheten i denna sjukdom har sällan öfverstigit 3 procent, men den har nästan alltid härjat samtidigt med tyfus, hvars dödlighetsprocent är nära 20. DödlighetsPoe i medeltal, vid en epidemi som estår af båda sjukdomarne, beror således på proportionen af tyfus?. En egenhet vid denna äterfallssjukdom är, att den herrskar som vidsträckt epidemi och derefter försvinner för åratal. År 1851 förekommo på Londons feberlasarett flera fall at denna sjukdom än af någon annan feber, men på de sista 10 åren har intet fall observerats. Deraf händer, att den nya generationen af läkare tror sig ha en alldeles ny sjukdom, såsom förhållandet var i Skottland 1843. Liksom nu i Ryssland har denna sjukdom äfven i England endast härjat bland de fattigaste klasserna och af samma orsak, såsom otillräckliga och dåliga födoämnen. I London behöfver man icke särdeles frukta farsotens importerande, emedan den farligaste bland de två sjukdomarne, eller tyfus, under de tre sista åren varit rådande bland: Londons fattiga till en grad, som sällan, om någonsin förut varit känd. Enligt Berlingske Tidende har danske konsuln i Danzig rapporterat, att den typhus exanthematicus, som skall grassera i Petersburg, är alldeles skild från den Menengitis cerebro-spinalis, som visat sig i Danzig och kringliggande trakt. I en bilaga till den i Berlin utkommande Deutsche Versicherungs-Zeitung för den 6 dennes läses: Enligt Petersburg-telegram från en erkänd medicinsk auktoritet, existerar den så kallade siberiska pesten endast i en ängslig befolknings inbillning. I verkligheten reducerar sig farsoten till en fäcktyfus af samma art, som tyvärr är gängse i flera trakter af Ungern och Galicien, samt under den sistförflutna tiden äfven i Mähren och Wien, der den uppträder jemförelsevis mildt. Ännu har i epidemien intet aftagande visat sig. Orsaken till dess uppkomst är ännu outredd, men såsom väsentligt medverkande faktorer kan man tryggt antaga följande: 1) Den öfver alla begrepp inrotade och utbredda fyllerilasten ; 2) bränvinets usla beskaffenhet; 3) det stinkande kanalvattnet (Petersburg är genomskuret af kanaler), som användes till matberedning och äfven till dryck; 4) den bristfälliga kontrollen öfver de till salu utbjudna matvarorna; 5) arbetarebostädernas eländiga skick; 6) den ovanligt ihärdiga kölden under sistförflutna vintern.? Det af Versicherungs-Zeitung åberopade telegrammet har följande lydelse: Siberisk menniskopest ingen; febris recurrens och tyfus mycket allmänna; dödligheten har stigit betydligt; fläcktyfus starkt smittsam ; källan den tillförlitligaste.? — En fransk tidning meddelar, att de sednaste underrättelserna från Petersburg innehålla, att den smittsamma sjukdomen derstädes fortfar att aftaga. Enligt underrättelser till franska vetenskapsakademien skall det till och med vara sannolikt, att den aldrig haft någon verkligt epidemisk karakter. NORGE. För någon tid sedan omtaltes, att garnisonsoch sogne-prest Sverdrup i Fredriksvärn begärt afsked från prestembetet enär han ansett sig förbigången i befordringsväg.