Aftonbladet – 15 april 1865, sida 3

ställa sig förhålianderna än mera ofördelaktigt för det stora flertalet af röstberättigade invånare.? . — — Olyckshändelse. 1 Upsala-Posten berättas: Hvarje år, då Fyrisån bryter upp, har oförvägenheten och okynnet hos pojkar och äfven hos äldre personer ett rikt tillfälle attyttra sig. Pojkar, små. och stora, vistas dagen i ända på isstyckena, utförande det ena vågstycket djerfvare än det andra. Olyckor inträffa äfven och mångfaldiga tillbud till dylika. Såmnda hände förliden lördag, samma dag ån rensade, kl. (26 på afton, att en toltårig gosse Erik August Janson drunknade. Janson, stadd på väg att hemta vatten, gick förbi qvarnfallet, fick der se trenne andra gossar ute på ett isstycke nära fallet och kunde icke motstå lusten att följa deras exempel, utan begaf sig ut på isstycket. Detta började nu röra sig, hastigt skyndade pojkarne att nå ett närliggande issycke, hvilket dock icke lyckades för Janson, som af det i gång komna isstycket fördes mot vattenfallet, der han hoppade i vattnet och försvann i fallet. Om några ögonblick blef han synlig nedom detsamma och skrek då på hjelp, under det han med ilande fart fördes framåt af den starka strömmen. Mellan Dombron och Nybron fick han fatt i ett isstycke, i hvilket han under äfventyrliga kullerbyttor på ett förunderligt sätt förmådde avt hålia sig fast till ett långt stycke nedanom Nybron. Mellan denna bro och Islandsbror kastade sig bokhållaren J. Sundberg hos bagaren Feith, utan att mäta vidden af den fara, för hvilken han behjertadt utsatte sig, i den häftiga strömmen, för att söka rädda gossen. Omöjligt! Gossen fördes med våldsam fart mot Islandsbron, der han försvann i böljorna, och Sundberg hade så när sjelf omkommit genom sin raska uppoffrande handling, och det var med plats man med båtshakar lyckades draga honom, hvilkens krafter blifvit alldeles uttömda af anstrengningar att komma ur den strida strömfåran, i land. Den drunknade gossen, hvilkens moder lefver i fattiga omständigheter, var sedan 6 år intagen på stadens barnhus. — Landsvägsstöld. Från Landskrona skrifves den 11 April: Natten emellan onsdag och torsdag i förra veckan blef postdiligensen på vägen emellan Kjeflinge och Saxtorp bestulen på en koffert, tillhörig en af diligensens passagerare. Kofferten var bunden på vagnens baksida. — Bestickningsförsök. Norrbottenskuriren berättar: Vid den nyligen hållna beväringsmönstringen i Öfver-Kalix socken hände sig, att en stark och frisk bonddräng inträdde till tjenstförrättande besigtningsläkaren, doktor Thyselius, och med en betydelsefull min bad honom emottaga en penningsumma. För hvilket ändamål? frågade doktorn. Ah! han förstår nog! blef ynglingens svar. Doktorn betänkte sig en stund, mottog derpå penningarne och tackade, såsom för en gåfva till något välgörande ändamål, hvarpå drängen med synbar belåtenhet aflägsnade sig. — Strax derefter försiggick mönstringen, vår hjelte kallades fram och blef — till sin stora öfverraskning approberad. Landshöfdingen, söm af mönstringsläkaren blifvit underrättad om bestickningsförsöket, berättade nu hela förloppet för den talrikt samlade allmogen, skildrade i skarpa men sanna färger det ömkliga, föraktliga och ofosterländska i ynglingens beteende, samt öfverlemnade slurligen mutpenningen till — socknens fattiga. I — Från mellersta Skåne skrifves till Öresunds-Posten: Lärkan hördes i våra trakter först den 29 Mars. Bofinken började att sjunga den 3 April och Trädlärkan den 6 April. Kajan, Wipan och Gladan äro äfvenledes anlända. Snösippan skjuter i trädgårdarne upp under ett alnstjockt snötäcke, och der detta undankastas står hon nu i blomma. Slädföret begagnades å landsvägarne här i orten ännu den 2—4 April. Sedan dess hafva vägarne blifvit bottenkastade och allt slädföre har upphört. Vägarne hafva tvärtom blifvit mycket uppblötade och på flera ställen öfversvämmade af vatten. Snömassan betäcker ännu marken till !—1 alns tjocklek i skogs trakter samt har endast bara fläckar här och der på fältet. Under de senare dagarne ha sol och töväder likväl verkat ganska mycket på desamma. Men ännu är det en omöjlighet att köra i skogarne hvarken med vagn eller släda, knappast en gång der man haft vinterväg, emedan den blöta och djupa snön är härutinnan:hinderlig. FTill och från från boningar, som äro belägna ute i skogstrakter, är det nästan omöjligt att komma på släda och alls icke på vagn. Snöskottningsarbetet har under vinterp varit högst mödosamt och uppoffrande. Från många byar har man flera dagar å rad stundom haft 100 man ute och deröfver, utan att vägarne ändå kunnat göras farbara, emedan nya snöfall och snöyra änyo hindrat det. Bottenkastningen har måst ske med hackor, yxor och spadar, samt tagit mycken både tid och manskap. På vissa ställen lär man ha försökt att medelst engelsk plog och oxar plöja upp isen och det hårdt packade snölagret. Rågfälten synas å de ställen, der snön undansmält, så vackra och grönskande, så att ingen fara tyckes vara för höstsädet, om ej på sidländta ställen eller der stora drifvor hopat sig, utan att tövattnet kan rinna bort. Afven der snön bortsmält är gräset grönskande, emedan ingen käle finnes i jorden. Vårarbetet kommer sent, men gräsväxten kan blifva tidig nog och beror på värma och godt väder, sedan snön kommit undan. Statens jornvägstrafik. En offentliggjord öfversigt af statens jern