Aftonbladet – 15 april 1865, sida 2

raft, öfver hvilken lifvets skiftande öden i stt enda ögonblick kunna utöfva en lika sraftig verkan, som eljest under ett helt år jfver andra lynnen. Det är på detta sätt som man stundom ser en blyg och rädd licka inom ett ögonblick förvandlas till en hjeltinna, eller en sväg, darrande qvinna ill en kraftig och modig sådan, färdig och mäktig att försvara sina dyrbaraste intressen. Hade så påfordrats, skulle den förr så lugna Amalia i detta ögonblick kunnat störta sig i stridens larm och buller. Som det nu var, begagnade hon sig af tillfället för att erhålla nägon hvila, både till kropF och själ. Emellertid hade Daniel och Alcorta med otrolig möda lyckats aftaga Eduardo hans kläder, som af det stelnade blodet, blifvi styfva och fastnat på kroppen. Antliger befann han sig dock afklädd och i säng, si att Alcorta kunde börja undersöka hans sår. Detta är icke farligt?, sade han om så ret i sidan. ?Vapnet har halkat utmed ref benen utan att tränga in i bröstet. Ej hel ler detta är af svårare beskaffenhet?, sade han, sedan han sett på det sabelhugg Eduardo erhållit på högra axeln. ?Men mn skola vi se på knäet.? Vid första ögonkastet på detta gapand sår antog Alcortas uttrycksfulla ansigte et betänkligt utseende. Undersökningen räckte i fulla fem minuter och skedde med ytterst noggrannhet. Det är ett förfärligt hugg! utropade han, ?men det är dock, som jag hoppas, icke lifsfarligt; yttersta försigtighet är dock ai nöden.? Derpå tvättade han såret varsamt och på lade hvad man kallar första förbandet, hvar. vid han ej begagnade någon charpi, utar blott de linneremsor Amalia lemnat honom