Aftonbladet – 15 april 1865, sida 2

cuman, men som ej trifdes här mer än gan-! ska kort tid och som dog här. Detta rum är försedt med allt som kan behöfvas för Eduardos vistande här. Med dessa ord öppnade Amalia ett klädskåp, framtog lakan och täcken samt bäddade sängen, medan Daniel begaf sig på upptäcktsresa i de närgränsande rummen, bestående af ett förmak och en matsal, som ledde ut till förstugan och hvars dörr var midtemot salongsdörren. SDetta fönster? sade Daniel med en misstänksam blick på fönstret i sängkammaren. tLigger åt korridoren, hvarigenom man från gatan kommer till tjenstfolkets boningsrum. Hels huset är afdeladt midtigenom medelst en sådan gång, så att tjenstfolket kan komma och gå genom stora porten utan att behöfv: passera det inre af huset. Denna väg gick Pedro.? Det är sannt; jag påminner mig det. Men — jag tycker mig höra något buller? Ja — jag hör hofslag dåna mot markent, sade Amalia med högt klappande hjerta. Det är möjligt att... Nej, de stanna vid porten ! utropade Daniel och skyndade med blixtens hastighet att gömma ljuset i nästa rum. Han återkom ögonblickligen och öppnade försigtigt fönstret åt korridoren. cHvem kan det vara? O, min Gud! hviskade Amalia, blek som en lilja. De våraX, svarade Daniel, som lutat sig ut genom fönstret. cHvilka?6 Aleorta och Pedro; den gode, den ädle Alcorta! Och han skyndade lika hastigt tillbaka efter ljuset, som han nu ej behöfde dölja, ty det var verkligen den hederlige vetera