Aftonbladet – 13 april 1865, sida 2

Farsoten i Petersburg. Ett anförande i Svenska läkaresällskapets sammankomst den 28 sistl. Mars redogör i sorthet på följande sätt för den epidemiska eber (Febris recurrens), som under vintern irjat i Petersburg och som fortfarande derstädes lärer ega en vidsträckt utbredning. Uppgifterna härleda sig från de noggranna undersökningar, som verkställts genom en af regeringen tillsatt kommission, bestående af 10 civila och militära läkare. Samma feberform, som nu förekommer så sllmänt i Ryssland, visar sig ej sällan epitemiskt i Skotland och Irland, och flera all ha äfven blifvit anmärkta i Schlesien och Egypten. Inom Ryscdland beskrets den första gången 1857 och 1858 af en läkare, som naft tillrälle att studera den i hamnen NovoArkhangelsh; i Odessa observerades den år 1863, men i Petersburg har den ej visat sig trörr än under loppet af förlidet år. I afseende på ywure symptomer skiljer sig lenna feber föga från andra epidemiska ferar med affektion af tarmkanalen, lefvern ch mjelten. Vanligen har den ett förlopp af 4—10 dagar, hvarefter återgång till helsa nträder, men oltast inträffar en mellautid if 2—14 dygn, hvarefter ett ÅN feberanfall nställer sig; i sällsyntare fall ha de sjuka ill och med varit utsatta för ännu ett tredje :eberanfall. Under niellantiderna qvarstär vanligen ett tillstånd af betydlig nedsättning och utmattning som under en k. nvalescens. I och för sig är sjukdomen sällan dödlig, utan de flesia dödsfallen inträffa af följdsjukdomar och komplikationer. Febern är mest utbredd bland de arbe