Aftonbladet – 13 april 1865, sida 2

rike, på hvad punkt frågan om Schleswig Holstein nu stod. Men under tiden samlades röster för ett förslag, som gick längre och i en tills vidare reserverad form gick ut på hertigens af Augustenburg tillsättande. Till de vankelmodiga sade an, att det blott var fråga om e. provisorisk tillsättning, emedan rättsfrågan skulle hållas öppen. Nio röster, Österrike inberäknadt, vunnos för det den 27 Mars inlemnade förslaget, hvilket uttalar en tillitsfull förväntan, att stormakterna skulle åt arfprinsen af Augustenburg öfverlemna förvaltningen af Holstein (som i motiverna förklaras vara oskiljaktigt från Schlesvig), bli öfverens om Lauenburg och derpå underrätta förbundet härom. Preussen protesterade emot att det redan under nästa plenum, såsom majoriteten ville, skulle röstas öfver förslaget och påyrkade detsam-. mas hänvisning till utskottet, hvilket vanli-. gen är detsamma som sakens uppskjutande på obestämd tid. Men Preussen stannade med 6 roster mot 9 i minoriteten, och man fick det sällsynta skådespelet, att Preussen och Österrike söndrade sig hos förbundet och röstade mot hvarandra. Hela södra och nellersta Tyskland röstade med Österrike. hvaremot Preussen hade på sin sida norra Tyskland ända från Kurhessen. Det var som om den beryktade Mainlinie-politiken redan. brutit lös, och de båda tyska grupperna, en ligt-sin natur fallit från hvorandra åt de båda tyngdpunkterna, för att besegla den tyska tvedrägten och osämjan. Men intermezzot skulle taga en vändning, hvarpå upphotsmännen ej voro beredda. Preussen förk!arade nemligen genast, att det ej kunde tillerkänna förbundet någon befogenhet att fälla ett lagligt utslag i saken. För första gången uppgaf det icke heller officielt några egna anspråk, utan fordrade att förbundet sulle prötva dessa så väl som de oldenburgska, väl icke för au definitivt besluta öfver dem, men för att bestämma, hvem som hädane ter skulle ega Holsteins rösträtt vid förbundet. Härpå förklarade Österrike, att det för sin del icke förstod förslaget så, att ett definitivt lagligt beslut skulle fattas. Orsaken härtill var. att Österrike icke vill gifva den rätt till pris, som det ur fredsfördraget härleder åt sig och för hvilken det gör anspråk på motsvarande ersättning. Kabinettet i Wien handlar derför gemensamt med mellanstaterna, blott för så vidt det gäller en på Sydtysklands allmänna mening beräknad demons ration för skenets skull; och Österrike låtsar blott gifva sina rättigheter till spillo, emedan det till följd af Preussens vägran att ulls vidare tillsätta Augustenburgaren icke äfveptyrar det ringaste dermed. Den 4 April skall Österrike ha god råd på !judliga törsäkringar om sin uppoffrande och oegennyttiga medgörlighet. Men det är, som sagdt blott en wiensk komedi, som icke skall lura någon hvarken i Tyskland eller annorstädes. General von Roons statsstreckshotelser ha hittills icke haft någon påtöljd. Krigsministern hade sqvallrat för tidigt ur skolan och derför sökt tolka sina ord på annat sätt. Regeringen ämnar låta sessionen till det yttre skenet gå normalt till ända, emedan hon till den 1 Juli önskar undertecknandet af flera handelstördrag till följd af den nya tulltaxans trädande i kraft. Derefter lär man se: entingen kowumer hon attupplösa kammaren och förmedelst en s. k. ringa tförändring i vallagen förskatta sig en medgörligare majoritet, eller också fortsätta attregera utan kamrar och laglig budget till medlet af Januari 1866, då den nuvarande representantkammaren för sista gängen sammanträder under denna treäriga lagstiftnings period. Sjukdomen törblir kronisk, och man söker förhindra ett akut utbrott, redan derför att den schleswig-holsteinska frågans lösning derigenom skulle kunna få ett bukslag, Emellertid röra sig debatterna i repre sentantkammaren på ett bedröfligt sätt om-. kriug budgeträtten och den olagligt verkställda militärreftormen. Utländska läsare kunna svärligen ha något intresse för dennu vändliga strids detaljer, och en kort sammanifattning af omröstningarne gör tillfyllest, för att ej förlora träden. Budgetutskottets 6 förslag ha antagits med stor majoritet. Jernvägsanslagen antogos i ett frötjande plenum, men utan bifall till det af regeringen för dem äskade lånet, enär tillgängar dertill kunde tagas af de befintliga stamaktierna i fordna jernbanor. Du 1 April förkastades till och med bankord aingslagen, hvarigenom regeringen skulle bemynd:gas att grundlägga filialardelningar af den preussiska banken i tyska städer utom Preussen. Denna sistnämnda lag var företrädesvis beräknad på Hamburg och Schlesvig-Holstein; den hade en propagerande och, om man så vill, till och med annexionistisk tendens. Afslaget var också kännbart tör regeringen, och det gillades icke heller af en del af framstegspartiet, som äfven är benäget för annexion. Framstegspartiet är nemligen mycket söndradt i tråga om hertigdömenas annexion eller anslutning. En tredjedel af detsamma lutar mot direkt annexion, hvaremot andra blott vilja verka för de af Preussen senast i Wien framställda anspråken, hvilka man skulle kunna kalla den indirekta annexionens vilkor. Dessa sistnämnda söndras äter deri, att några vilja, at: anspråken skola beviljas, innan en ny schlesvig-holsteinsk stai konstitueras, men de öfriga vilja först underhandla härom med den blifvande suveränen och landets representation. I flere veckor har också framstegspartiet haft privata öfverläggningar om ett förslag rörande den schlesvig-holsteinska frågan, utan ati def lyckats dem förena sig om något beslut. På samma sätt är det med de rädplägnin gar, som för några dagar sedan egde rum mellan medlemmarne ar dets. k. 36-mannautskottet i Frankfurt, de schlesvig-holsteinska föreningarnes och de liberala preussiska underhusmedlemmarnes representanter. Man g3ör mycket väsen at detta utskott, men sanningen är, att man ej kunnat komma öf verens. —-— fe