HALLE ADURTIST,A I 4UVITCTIlA TTC AVÄRCORTSILLAR I tidtabellen, Riex påstår sig ha fattat såsom en befallning af hr Bergström att köra in de 5 minuter, som tåget försenats. Hr Bergström har förnekat, att en sådan tydning kunde gifvas åt hans ord, och för att ådagalägga, att Riex icke haft minsta skäl, att ställa sig den af honom missförstådda tillsägelsen till efterrättelse, har man företett en order, utfärdad af maskiningeniören Johansson, hvari lokomotivförare varnas att köra in förlorad tid, ett oskick, som praktiserats. Riex bestred att hafva fått del af ordern och frågade vittnet om han visste, huruvida en sådan blifvit utfärdad, hvartill Lundahl svarade, att han sett den i Malmö och Etimhult anslagen på taflan i lokomotivstallarne. Hr Gasslander upplyste, att det vore sannoiikt att Riex emeilertuid ej visste derom; ww ordern hade icke blifvit lokomotivförarne delgifven på annat sätt, än att ett anslag, innehållande en dylik varning. funnits i lokomotivstallarne på förenämnda ställen, men ej vid Nässjö, der Riex varit stationerad. Vidare frågade Riex, om Lundahl visste huruvida någon lokomotivförare förut blifvit straf. tad derför. att han kommit från 5—10 minuter för tidigt fram till stationen. Vittnet, Nej! Hr Gasslander. För att kunna besvara denna fråga torde det vara nödigt att först erfara, om Lundahl känner att någon lokomotivförare kommit 10 minuter för tidigt fram tiil station. Vittnet. Ja! Rörande den omständigheten, att då hinder förefunnits för tåg att inkomma på stationen, det skulle vara vanligt, att utom semaior ställd för stopp också en man, placerad vid vexeln med flagga eller lykta, särskildt plägat signalera att hinder förefanns, upplyste vittnet, att så praktiserats. Vid ordinaricetåg ifrågakom detta försigtighetemått dock sällan, utom då tåg å stationerna mötas; men vid ballasttåg hade det ganska ofta händådt. Vittnet trodde att detta försigt ghetsmått vidtagits derföre, att vexlaren skulle vara till hands att leda in tåget på sidospåret, derest det icke kunde stoppas utom stationen. Hr henaf anmärkte, att om en dylik försigtighet plägade vidtagas, då tåg mötas, hade den varit ännu mer af nöden här, då ett tåg försenats på stationen och ett annat väntades. Möller, hörd angående sammankörningen, upplyste att stöten varit så lindrig, att han icke känt den ringaste verkan deraf på ordinarietågets maskin, på hvilken han stod. Som tåget var färdigt att afgå, så att hans uppmärksamhet uteslutande var riktad på maskinen, skulle han ovilkorligen observerat om denna af stöten framdrifvits något betydligare. Möjligtvis kunde den dock hafva flyttat sig en aln, utan att han observerat det. I fråga om väderleken. och dess inverkan på rälerna den 23 December och 18 Mars hade han samma utsago som Lundahl. Rörande frågan om särskild signalering af karl vid vexeln med flagga eller lykta hade han sett detta flera gånger praktiseradt, då hinder förefanns för tåg att ingå på station. Riex uppgaf, att extratågets lokomotiv, hvilket han för första gången begagnade den 23 December, varit en af de s. k. frilöparne? samt frågade vittnet om han kände till dess dåliga beskaffenhet. Möller genmälde, att hans egen erfarenhet om nämnda lokomotiv var ringa; men han hade hört att hjulen derå skulle vara mye: ket slitna och intygade, att det ätminstone var sämre, än det lokomotiv som begagnats vid profkörningen. Eldaren Collin vidblef sitt förra vittnesmål i hvad det rörde Riex åtgöranden under resan den 23 December, hans sätt att sköta maskinen och gifva signaler m. m. Det är visserligen obestridligt, att tåget hade för stark fart på horisontalplanet ; lokomotivets hjul voro slitna, så att de löpte lätt, anmärkte Collin, men jag har många gånger varit med, då tågen gåvt med samma fart öfver horisontalplanet, och man kunnat stanna på bestämdt ställe ändå.? Med anledning af ett yttrande som Collin, enligt protokollet vid den hållna första preliminära undersökningen i saken, skulle ha fällt, gående derpå ut, att någon sammanstötning vissticke? skulle bändt, om han fört tåget, tillspordes han härom samt förklarade, att hans yttrande icke fallit s bestämdt, som nämnde protokoll utvisade. På fråga af hr Staaff om vittnet hört något samtal mellan Riex och hr Bergström angående extratägets försenade afgång, svarade Coilin nej; men deremot sade han sig hört hr Bergström yttra, då fråga uppstod om medsändandet at:en andre bromskarl, att han hade svårt att afvara någon af stat:onskarlarne, hvarför jernvägsarbe. taren Måns iSvensson, som ändå skulle ned åt linien, fick medfölja som bromsare, I afseende på Riex missuppfattning af hr Bergströms tillsägelse att han skulle hålla sig 20 minuter efter ordinarie tåget, erinrade sig Collin, att Riex vid afresan från Nässjö yttrat till honom: Vi äro något efter; men vi skola väl ta in tiden. Om extratågets sammansättning kunde Collin ej med visshet lemna någon upplysning. Ifråga om de ballasttåg Riex fört på linien Nässjö Sandsjö meddelade Collin, att dessa tåg väl någon gång bestått af 20 vagnar; men för det mesta al ett mindre antal, ty de fingo ofta sönder, så att än den. ena, än den andra vagnen måste sättas af. Ballasttågen hade ibland tul och med endast bestått af 12 vagnar. Under ransakningen har Riex uppgifvit, att he Knochenhauer vid extratågets ankomst till Sandsjö, skulle yttrat till honom: Ar det att komma på det här viset; när det blåste i kurvan, telegraferades tåg ut från Nässjö?? Detta yttrande påstår sig hr Knochenhauer ej ha tällt, och Collin kunde icke heller härom lemna något besked. (Domstolens allvarsamma förhandlingar afbrötos här af ett löjlig episod. En något beskänkt bonde, med ett egendomligt utseende, framklef varligt till skranket, betraktade noga domaren samt yttrade derefter med temligen hög röst, vän: dande sig åt jernvägstjenstemännen : Ar det rättvist det här?? Han utleddes genast af länsmannen för denna opinionsyttring.) I sitt förut afgifna vittnesmål yttrade Collin i fråga om de bromssignaler Riex gaf, att han ej märkte någon verkan deraf, hvarföre han tillfrågades af domhafvanden, om det kännes å lö: komotivet, då tågets bromsar användas. Collin genmälde härpå, att då bromsning eger rum å horisontalplan, kännes alltid en ryckning i tåget, och vid nedgåendet på utförlutningar märker man blomsarnes tillskrufvande derpå, atttåget hejdas, hvilket icke här blef fallet, emedan extratåget tvärtom oupphörligt ökade hastigheten, fast Riex blåste flera Dromssignaler. Tillfrågad när Collin först erhöll visshet om att ingen karl fanns vid vexeln, uppgaf han att detta var då Riex strax hitom grindarne med mycket ängslig ton utropade: Ingen man vid vexein! Anda dittills hade Collin trott, att spårvexlaren var på sin post. Strax efter det Riex fällt nämnda yt: trande, så betecknande för hans dåvarande sinnesstämning, passerades grindarne, då Collin måste böja sig ned på lokomotivet, för att icke skadas af de krossale grindspjelorna. Då han åter re ste sig upp, observerade äfven han, att spårvexlaren ej fams på sin post. (Den förut omnämnda bonden, som åter smugit sig in i lomsalen, klef nu för andra gången fram till skranket samt yttrade: ?Det är stor synd!? Han blef åter utledd och gick helt tyst ur dom: salen.) Klockan var nu omkring 3 på eftermiddagen, och dumhafwanden afbröt för några minuter förhoret. Vi skola i morgondagens tidning meddela hvad som på eftermiddagen förekom, deribland tvenne vittneesmål. rörande bromsningen, hvilka äro anmärkmingsvärda och gifva stöd åt vittnet Rixrnharoe mtcagn I detta hänseende ((Farta Y