ingeniören Johansson upplyste, att de ej kunnat erhålla permission, och intendenten Frykholm förklarade orsaken dertill vara, att man skulle nödgats inställa tåg, för att kunna permittera em. Domh. Det är väl meningen, att ordinarie tåg måst inställas? Intend. frykholm. Ja! Hr Staaf. Som jag hört berättas, att lokomotivföraren Carlbourn och lokomotivförarförmannen Pripp, i 2:dra distriktet, blifvit förbjudna attinställa sig vid tinget, anhåller jag att tå fråga hr intendenten om han känner huruvida samma binder funnits för dem? Intend. irykholm. Jag vet icke med säkerhet; men jag tror det; jag vill minnas, att jag hörde baron Sparre nämna att så var. Allmänna åklagaren upplyste, att två lokomo: tivförare. nemligen Lunda5l, som förde proftå set den 18 Mars, och Möller voro tillstädes. För öfrigt hade töljande inkallade personer, utom de i gårdagens reierat omnämnde vittnena, Björnberg och Sjöberg, inställt sig: nemligen eldarne Collin och Pettersson. .bokhållaren Pettersson, stationskarlarne Lars Akesson och Holmqvist, schacktmästaren Nils Petversson, banvakten Auvust Johansson, hemmansegaren J. F. Jonasson, Clas Gustafsson och Johannes Johansson, dränvarne Algott Johansson och A. Elmgren samt hustrurna Kristina Nilsdotter och Charlotta Söderdal. Dessa fingo nu företräda och aflägga vittneseden. Bokhållaren Pettersson, (förut hörd) vidhöll sitt vittnesmål rörande den omständigheten, att telegrammet om extratågets algång, som enligt hrr Bergströms och Knochenhauers törut hafda uppgifter, skulle afsändts trån Nässjö och ankommit till Sandsjö kl. 852, icke ankommit sill Sandsjö förr, än ordinarie tågets s:ationssignal hördes i den vid Sandsjö station liggande kurvan, eller omkring kl. 9. IKnochenhäuer erkände sanningen af vittnets utsago. Domh. Hur hänger det ihop härmed? Hr Knochenhauer har ju förut uppgilviv att telegrammet om extra-taget ankom kl. 8,52. Någon annan förklaring härpå kunde hr Knochenhauer ej lemna än att han rättat sig efter sin klocka, som visat 8,52, men förmodligen gått för sent. vittnet Pettersson vidhöll för öfrigt sitt förut hafda yttrande, att han en stund efter sedan extra-tågets stationssignal hörts, sett en kar springa emot vexeln, och trodde han, att karlen också skulle hunnit fram, om han sprungit, da signalen först hördes. irans August Johansson, hvilken den 23 Dec. tjenstgjorde såsom spårvexlare och -var en bland -dem, som sprungit mot vexeln, tillfrågades om han sett hvar Sjöberg haft sin plats, då extratåget anlände till Sandsjö, och uppgaf med afseende härpå, att när tåget varit vid grindarne, hade han sett Sjöberg i den sista eller näst sista vagnen; men ej observerat om Sjöberg haft pelsen på sig eller icke. Lundahl (förut hörd) vidblef hvad han förut yttrat både om tidskilnaden mellan ordinarieoch extra-tågen, -hvilken han angifvit till minst 12 minuter: (Lundahl jemte lokomotivföraren Möller äro de enda vittnen, hvilka grundat sin utsago om nämnda tidskilnad på en verklig tidmätare, nemligen Lundahls klocka, då;alla andra vittnen, som blifvit åberopade på allmänna åklagarens och trafiktjenstemännens sida samt angifvit tiden till-6 å 8 minuter, rättat sig endast efter sin öfvertygelse). Lundahl har derjemte förklarat, att han endast med iakttagande af största försigtighet, så att han passerat horisontalplanet med sakta fart samt låtit tenderns och tågets öfriga bromsar sitta åt på hela utförlutningen, skulle trott sig om att med det extra tåg Riex förde stanna utom grindarne vid stationen eller hitom norra vexeln. : Lundahl hördes vidare öfver förhållandet med p:oftåget och uppiyste, att maskiningeniören ohansson sjelf befunnit sig å lokomotivet samt gifvit Lundahl de order, som han ansett nödiga för tågets manövrerande. Pa befallning af ho nom hade han gått mycket saktare ötver horisontalplanet, än man vanligen: plägade, då manicke behölde stanna utom vexeln utan vid platttormen. I förra fallet måste lokomotivföraren, för att kunna stanna, vara varskodd på förhand. Sådana försigtighetsmått hade :vid proiresan den 18 Mars för öfrigt vidtagits, att vittnet erinrat maskiningeniören Johansson om, att det icke var brukligt att gå så långsamt på horisontalplanet och början af utförlutningen, som då skedde, ooPå fråga hvar vittnet trodde att proftåget skulle stannat, om endast tenderbromsen använts. svarade vittnet, att i sådan händelse skulle tåget gått förbi plattformen, eller minst fram till densamma. Hr Staaf. Har Lundahl fått någon tillsägelse af maskiningeniören Johansson att för tramtiden iakttaga en dylik försigtighet, eller har någon order deroms blifvit utfärdad? Vittnet. Nej! Detta svar bad hr Staaff få till protokollet antecknadt. Domh. Jag anser det ej kunna medgifvas att vidare höra vittnet om -enskilda samtal. Hr Staaff. Det är här fråga om utfärdade order eller at förman gifna befallningar, och jag trodde, att då proftåget anställdes, föratt bringa ljus i saken samt en laga undersökning här hålles om detta proftags resultater, det vore angeläget att få alla dermed i sammanhang stående omständigheter utredda. s Maskin-ingeniören Johansson anmärkte, att han icke gifvit Lundahl någon bestämd order hur hän skulle köra på horisontalplanet. Man hade endast kommit öfverens om att gå med. den hastighet, att tåget skulle kunna stoppas utom stationen eller hitom norra vexein. För öfrigt anförde hr Johansson, att han icke förr varit med på något lokomotiv vid resa mellan Nässjö och Sandsjö; men han hade ansett de nu iakttagna försigiighetsmåtten nödiga, för att kunna stanna hitom vexeln. Att samma försigtighet, som vid profresan iakttagits, i allmänhet följes af lokomotivförare, ville han 9 påstå. Med anledning at en målsegandes, löjtnant Elerts påstående (han befann sig vid olyckstillfället uti en af de sönderkörda vagnarne och utkastades ifrån densamma genom dörren), att sammanstötningen skulle varit så häftig, att ordinarie tåget deraf körts framåt 30 å 40 alnar, upplyste vittnet Lundahl, på derom af hr Staaff framställd fråga, att ordinarietågets lokomotiv, hvarpå Lundahl stod, flyttat sig så obetydligt framåt, att han ej märkt det.. Hade det flyttat sig något, kunde det vara högst en vagnslängd. Om stöten varit så häfug, att ordinarie tåget gått framåt 30 å 40 alnar, skulle tåget gätt utom plattformen, -hvilket icke var händelsen. Stöten skulle, om den varit stark, dessutom ovilkorligen känts på lokomotivet, emedan ordinarie tåget endast bestod af 15 vagnar, I fråga om väderleken den 23 December och 18 Mars, trodde vittnet att dess verkan på rälerna varit ungefär enahanda, men ville ej bestämdt påstå detta. Rälerna hade vid förra tillfället varit betäckta af rimfrost och hala; vid det senare dels fläckvis hala af is, dels torra; men som det snögloppade något, dervid snö möjligen kom emellan hjulen och bromsarne, hade friktionen vid bromsningen deraf minskats. På domhafvandens fråga hvaraf vittnet slöt till sist nämnda förhållande, svarade Lundahl, att han observerat att hjulen, då tenderns broms tillskrufvades, ej ville låsa sig. I fåga om ordinarietågets ankomst till Sandsjö, upplyste vittnet, att han framkommit dit 1 å 1(. minut tidigare. än tidtabellen föreskref. Både vid afresan från Nässjö och ankomsten till Sandsjö hade han sett på sin kocka; men ej jemfört den med stationsuret på någotd täl