arLIiIKC!, OCH UC OlMl5a afro 1 JEHNOPEISGE UTTT med bisaker. Kaffe odlades förr på ön i långt större skala än nu; men flera sammanträffande omständigheter ha gjort, ait odlingen deraf allt mer och mer aftagit. och att de förtjusande och äfven för slafvarne jemförelsevis lyckliga kaffeplantagerna med deras lundar af dyrbar och skuggrika trädslag, måst vika för de öppna soliga fält. der, så långt ögat når, sockerröret, växande tätt i nästan ogenomträngliga snår, tyckes vara den enda växt som tår finnas, om man undantar en och annan enstaka kungspalm, som, synbarligen mot vilkor ett ej kastv skugga, fått stå qvar liksom på nåder. Omkring två tredjedelar af öns kaftekonsumtion importeras numera från Porto-Rico, hvilket dock ej hindrar att något kaffe fortfarande utskeppas från San Jago, som ligger på der del at ön der odlingen af denna växt bäs yckas och lönar sig, samt följaktligen mest bibehållit sig. En sort rundt kaffe, som växer på grenvarnes yttersta spetsar i er proportign af 2 till 3 procent af kuffebuskens hela afkastning, prisas här mycket ock förklaras fullt jemförligt med Mocka. Huru mycken partiskhet som ingår i detta omdöme kan jag dock ej afgöra. San Jago ertjuder många af de företeel ser, hvilka den som besökt Spanien så väl känner till; men naturligtvis med de modi likationer och förändringar som ett hetart klimat och egendomliga förhålianden föror saka. Gatorna äro trängå öch med undan tag at de allra förnämsta, merendels yttersi illa stenlagda. Tro.toarerna äro ofta så smala att — som en irländare sannolikt skule uttrycka sig — ej ens en person der kan gå i bredd. Husen äro merendels at tegel, kalkrappade, samt målade citrongula eller ljusblå. De flesta äro mycket låga för att bättre kunna uthärda orkaner och jordbäfningar. Deras stora, nästan från golf till tak gående fönster äro vanligen försedda med ett mot gatan utskjutande korglikt jerngaller. Om dagarne ser man innanför detta de gröna spjelluckor som omsorgsfullt utestänga den mins:a solstråle, men på aftonen, sedan solen upphört att vara till besvär, öppnas dessa, äfvensom ofta dörrarne, och de flesta interiörer äro då tillgängliga för den nyfiknes blickar. Då detta ej är fallet, kan mar nästan vara säker på att huset ej bebos at kreoler, utan af någon engelsk, amerikansk eller annan främmande familj, som ännu ej hunnit örlika sig med bruket att ha allmänheten till åskådare af sitt hemlif. Medgifvas måste dock att man snart tröttnar på att vara nyfiken; ty samma scen visar sig nästan öfverallt. Tvenne stela rader midtemot hvarandra och vinkelrätt mot gatan stående gungstolar uppta midten af rummet, och i dem ser man familjens qvinliga medlemmar pjuta sitt ?dolce far niente. Förmodligen egna de denna tid på dygnet uteslutande häråt; ty jag vet aldrig aw jag sett något annat än den oumbär iga solf,ädern sysselsätta en kreolskas händer. Boningsrummen förefalla föröfrigt i våra ögon något toma; ty värmen bannlyser större delen af hvad vi anse tillhöra begreppet komfort, såsom rikt stoppade och klädda möb ler, tjocka gardiner och mattor, m. m:— Alla soffor och stolar ha här rottingssäten. I detta tobakens land ser man ofta damer röka, och det är långt ifrån ovanligt att se cigarren i en ung och vacker mun. Aftonen är den tid på dygnet, då man egentligen tyckes vakna till Iif, och det är dä som San Jagos trånga gator erbjuda den intressantaste anblicken. Pet åkdon, som mest begagnas på Cuba, kallas Volante, och är helt och hållet egendomhgt för ön; ätminstone vet jag ej alt sådana begagnas på något annat ställe. Tänk dig en bår med ovanligt långa bärarmar; ett par ofantliga hjul vid ena ändan och en häst spänd i den andra. Omedelbart ofvanpå bären, vid omkring en tredjedel af dess längd från hjulen, hvilar en lätt vagnskorg med sufflett. Åker man efter två hästar, så är den a8ndra spänd i dragremmen till venster om den som går i skaklarne, och körsvennen — merendels en neger med väldiga ridstöflor och siltvereller plätersporrar — rider då på vensterhäs:een, styrande den andra med en kort tygel. Dessa ofta rikt siltverbeslagna åkdon se intressanta, lätta och behagliga ut, samt lämpa sig förmodligen väl för öns usla vägar; men för den hästen som går mellan skaklarne måtte de vara mycket tunga, och man åker i mitt tycke betydligt bättre i en vanlig drosehka. Åf dylika volantes hvimla i skymningen San Jagos gator. Det allmänna bruket hindrar dock ej här som i Havanna damer från att promenera till fots; tvär:om ser man lika många på detta sätt, utan annan hulfvudklädnad än en tunn genom skinlig slöja löst kastad öfver det rika korp svarta håret, infinna sig på alarmplatsen utanför guvernörens palats de aftnar då regementsmusik låter höra sig. Karlarnes drägter erbjuda, olika mot i Spanien, här intet egendomligt, och den vanliga höga svarta hatten efter fransk modell tar som vanligt steget före alla förständigare och smakrullare hufvudbonader. Presterna tilldraga sig genast en ifrämlings uppmärksamhet genom sina vidunderligt långa skolvelhattar å la Don Basil. Sträcker man efter skymningens inträde sin vandring utom staden, belönas man rikligen för sitt besvär, ty i luften korsa hvarandra då i alla riktningar lysande eldflugor lika flygande lysmaskar, erbjudande den täckaste och mest egendomliga anblick. Man har sagt mig att endast honorna lysa, och de återigen blott under parningsti en; förmodligen äro väl i så fall de enstaka eldflugor som längre fram på sommaren här och der visa sig, gamla tärnor på öfverblifna kartan. Jag roade mig en morgon med att göra ett besök på San Jagos salutorg, och hade ej skäl att ångra min tidiga utflygt från fartyget, ty en lifligare tafla får man sällan skåda. Negressernas oupphörliga pladder och gälla skratt — som, om de ej tvungos att emellanåt tiga för att hålla eld på cigarren, skulle vara döfvande — drifver en emellertid snart på flykten, sedan man dessför innan nästan bhfvit yr i hufvudet, dels af den